Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 / 73 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - De kosmogoniska idéernas utveckling. Af Svante Arrhenius. Med 10 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PIERRE SIMON LAPLACE. FRANSKT KOPPARSTICK.

ha stött emot planeterna vid tiden för
deras bildning och förorsakat nämnda
oregelbundenheter. Enligt Kant tillhöra
kometerna solsystemet, hvilket ofta anges
såsom en öfverlägsenhet gent emot
Laplace. Troligen har emellertid Laplace
rätt, hvarför skulle eljes kometerna
förhålla sig så helt annorlunda än
planeterna?

Efter Laplaces tid har man funnit,
att Uranus’ fyra månar löpa i banplan,
som äro nästan vinkelräta mot ekliptikan,
och Neptunus’ måne löper i motsatt led
mot planeterna. Detsamma är äfven

fallet med den yttersta af
Saturnus-månarna, hvilken nyligen upptäcktes
af Pickening, medan sistnämnda planets öfriga
åtta månar röra sig i rätt led.
Däremot röra sig alla de (omkring 500) sedan år
1800 upptäckta småplaneterna i rätt led.
Man måste således medge, att Laplaces
hypotes har en riktig kärna. De talrika
småplaneterna mellan Jupiter och Mars
motsvara nära nog en ring kring
Saturnus och motsvara således bättre
Laplaces framställning än de stora planeterna
göra.

Kants teori om solsystemets bildning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>