Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - De kosmogoniska idéernas utveckling. Af Svante Arrhenius. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fasta partiklar har upptagits af
Nordenskiöld, som likväl syndade mot fysikens
lagar i sin hypotes. Lockyer anser, att
solar och nebulosor bildats af
meteorsvärmar. Hans åsikt öfverensstämmer alls icke
med vårt planetsystems regelbundenhet
och ej häller med spektralanalysen
resultat. Det kan därför vara nog att hafva
i korthet omnämnt dessa spekulationer.
Det är tydligt, att några
modifikationer måste göras på Laplaces hypotes.
Antydningen till dessa har Laplace själf
angifvit genom antagandet att kometer
kunde intränga i planetsystemet och
rubba detsammas regelbundenhet.
Antag, att vi ha en nebulosa af den art, som
Laplace beskrifvit, roterande kring en
axel. Antag vidare, att en komet från
rymden tränger in däri. De yttersta
lagren, som äro mycket tunna, göra ringa
motstånd men minska i alla fall
kometens hastighet, så att han möjligen ej
längre kan komma ut ur solsystemet.
Om han också slår sig igenom nebulosan,
återvänder han till samma trakt efter
ett omlopp. Han får då sin hastighet
återigen ändrad, och detta pågår ända till
dess han slutligen får samma hastighet
som omgifvande nebulosadelar. Under
vissa omständigheter kan han falla ända
in mot nebulosans centrum och öka den
massa, som finns koncentrerad därstädes.
Vi antaga, att kometen ej faller ända till
centrum, utan stannar, medsläpad af
gasmassorna i nebulosan på ett visst afstånd
från centrum. Om då gasnebulosan drar
ihop sig, såsom Laplace antar (eller om
hon vidgar sig), så komma ständigt nya
gasmassor att röra sig i den instörtade
kometens närhet, som på detta sätt kan
kring sig kondensera det ena gaslagret
efter det andra, hvarvid gasmassan
uppvärmes, så att slutligen en stor gasstjärna
uppstår, hvarvid eventuellt äfven kärnan
kan förgasas. På detta sätt kunna några
få instörtade kometer bringas att deltaga
i den allmänna rörelsen hos nebulosan
och uppsamla de i densamma befintliga
gasmassorna. De bilda på detta sätt
planeter af en oerhörd utsträckning. Om
också dessa till en början skulle vrida
sig i orätt led kring sina axlar, så
inställas de genom den kraftiga ebb- och
flod-verkan, såsom Hirn först påpekade
och Pickering senare framhållit, så att
de ständigt vända samma sida åt solen.
De rotera då i rätt led, men
rotationstiden är lika med deras omloppstid. Då
de sedermera jämförelsevis hastigt
afkylas och sammandraga sig, minskas
rotationstiden snabbt, solen har samtidigt
också dragit ihop sig. Vi få på detta
sätt ett planetsystem som liknar vårt.
I de aflägsnaste trakterna af solsystemet,
där ebb- och flod-verkan är mycket
ringa, kan rotation kring en axel, som ej
är vinkelrät mot ekliptikan, hålla sig,
såsom är fallet för Uranus och Neptunus.
Denna rotation kan, likasom afvikelserna
hos banplaner, tänkas uppkommen genom
sammanstötning med en kometartadkropp.
Hvad kometerna beträffar, hvilka synas
följa med vårt planetsystem, men
bibehållit sina excentriska banor, så äro de
enligt denna uppfattning sådana
främmande himlakroppar, som inkommit från
universum, då nebulosagaserna voro
nästan fullständigt kondenserade, men dock
så mycket gas fanns kvar, att deras
hastighet minskades, så att de ej förmådde
att taga sig ut igen från solsystemet,
medan däremot endast en ringa ändring
af banplanet ägde rum. Att ebb- och
flod-fenomenet förmår ändra
himlakroppars läge till hvarandra har G. H. Darwin
visat i sin klassiska undersökning
angående jordens förhållande till månen,
hvilken af ebb och flod så att säga
lyfts upp från jorden.
På samma sätt som planeterna bildat
sig kring solen, ha månarna uppstått kring
planeterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
