Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Traditionen. Af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRADITIONEN
Af GUSTAF ULLMAN
IN GNISTRANDE frostklar ja-
E^j nuaridag stod på
prästgårds-m planen, som glänste
isbegju-ten, en vid ring af olika slags
åkdon: droskor, sufflettvagnar, trillor,
kärror och karrioler.
Den hvitmenade, långsträckta, eljest
så tysta byggnaden genljöd af doft, men
oaflåtligt sorlande röster, och i dess låga,
sedan årtionden fridlyst tomma rum
trängdes en ständigt växande samling af
svartrockar och svarta högtidsklädningar med
eller utan släp. Ungdom fanns där också
godt om, men den höll sig stilla.
Aflidne kontraktprosten Schaafs
jordiska kvarlefvor skulle helgas åt den sista
hvilan. Han hade hvilat rätt länge
redan innan döden kom. Det var lika
mycket ålderdomssvaghet som den nyss
förlupna julhelgens växling af ovanligt
skarp köld utomhus, värme och välfägnad
inomhus, som ändtligen slutat hans trötta
lif. — Dödsbudet mottogs då också i
kontraktet och öfver hela stiftet utan
bestörtning, men såsom ej utan otålighet
väntadt.
Schaaf hade föga häfdat den
afun-dade ställning, han själfklart intagit
såsom stiftets äldste och det bästa
pastoratets innehafvare. Med sin gamla
pros-tinna och en äfven redan grånad
fosterdotter — egna barn ägde de ej — hade
han lefvat i fredlig tillbakadragenhet och
gjort så litet väsen af sig som möjligt.
Stilla och fridfullt hade han nu gått bort,
efterlämnande makan förstenad af sorg
Ord och Bild, i6:e årg.
öfver den enda oersättliga förlust, som
kunde drabba henne, och ett officielt
tomrum, som åtskilliga af hans
ämbetsbröder ifrigt längtade att få fylla. — Den
stora förmögenhet, Schaaf fått med sin
fru, hade fördelats mellan hans två
efter-lefverskor och ett antal
välgörenhetsändamål. Bland dessa senare märktes
särskildt en lysande donation för
understöd åt stiftets teologie studerande vid
universiteten.
På grund af dessa vördnadsbjudande
fakta var det en sällsynt talrik skara
präster af alla åldrar och grader, med
hustrur och barn, som infunnit sig till
begrafningen. I den väldiga salongen,
där tyska kristusbilder hängde sida vid
sida med engelska färgplanscher och
fotografier af gotiska katedraler — Schaaf
hade i sina yngre år varit
legationspredikant —, där hade nu kring det
stora mahognybordet bildats ett
högkvarter för prostar och kyrkoherdar, medan
komministrar och adjunkter garnerade
väggarna. Smårummen och förstugan
fylldes allt tätare af barnflockar, sockenbor
och andra lekmän. Genom pratets
hviskande brus hördes från den ännu stängda
salen slamret med silfver och porslin,
det bråda skrapandet med stolar,
springandet af fötter, utdelandet af order och
hetsigt framflämtade svar — där dukades
den storartade begrafningsmiddagen.
Ute i en liten glasveranda, ett slags
vinerträdgård i miniatyr, stod kistan
mellan solfjäderspalmer och kandelabrar.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
