- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
150

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur lifvet i Lund kring 1800-talets midt (1847—1870). Af A. O. Lindfors. II. Akademiska föreningen och studentlifvet inom och utom densamma. Med 16 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISO A. O. LINDFORS

ärter och fläsk och kronans ankarstockar
allt under en karnevalslik
utklädnings-fest, där de längsta fingo de kortaste af
kronans byxor och tvärtom. En
exercisbal, det yngsta kvinnliga Lunds bäfvande
förhoppning, afslutade öfningstiden. Om
studentexercisen ej gjorde synnerlig nytta,
så spred den så mycket större glädje
under majdagarna i Lund. Sista gången
de blå frackarna gjorde höger och vänster
om på Lundagård var våren 1869, då
voro Paul Isberg och Sven Rahde
korpo-raler. Sen sändes studentbeväringen till
lägerplatserna.

Universitetets vackraste fest var
ma-gisterpromotionen inom filosofiska
fakulteten. Den återkom endast hvart tredje
år och förlades vanligen till dagen före
midsommar. Dessa fester voro mycket
populära och samlade skaror af
bildningens vänner till Lund. Där räknade
man tiden nästan efter promotionerna
som i gamla Grekland efter olympiader:
»vid, före eller efter 1847, X^S3 års
promotion» voro vanliga talesätt inom
universitetskretsar. Låt oss erinra oss
hufvuddragen af en dylik lagerfest, innan ännu
detaljerna af den egendomliga
Lundaritualen (något olik Uppsalas) hunnit
bortglömmas.

Festen började med klockringning på
morgonen; nej icke så . . . festen började
dagen förut med den idylliska
kransbindningen, då systrar, fästmör och väninnor
samlades på midtgången å Lundagård
— studenternas vackra vårsalong — eller
vid regndigert väder i stora salen, i
korridoren och ute på trappan å »Kuggis»
för att, understödda af beskäftigt artiga
marskalkar, fläta magistrarnas
lagerkransar till morgondagens högtid. Man kan
tänka sig scenen, de unga flickorna
sittande bland högar af lagerkvistar, de
uppvaktande unge männen, blickarna,
skämtet, skrattet . . . under de sekelgamla
kastanjernas och lindarnas hvalf. Följan-

de dag ringning från domkyrkotornen
med de till fyllig samklang stämda stora
klockorna — den enda som var tyst var
Knutsklockan, som blott fick röras i St.
Knutsgillets angelägenheter samt till
matu-tinus- och vesperringning. Kl. 10
ordnade sig festtåget i och utanför
Carolinabyggnaden — Vinstrups gamla
biskopshus, sedan helt och hållet
universitetsbibliotek. Ett för Lundapromotionerna
egendomligt bruk, infördt i seklets början
af prof. Sjöborg, var att
jubelmagistrarnas och de frånvarandes kransar buros
i korgar af hvitklädda små flickor, väl
försedda med konfekt och eskorterade af
sina egna marskalkar.
Processionsordningen var som följer: akademivakten, två
marskalkar, de små kransbärerskorna,
två marskalkar, promotor och primus,
promovendi med kransar burna kring
vänstra armen, decanus i filosofiska
fakulteten samt ultimus, två marskalkar;
kursorer och pedeller med
morgonstjärnor och spiror, prokansler och rektor,
jubelmagistrar, honoratissimi bland
gästerna, Consistorium Academicum, öfrige
lärare och hospites, två marskalkar,
studentkåren under sina fanor, två
marskalkar. Under orgelbrus trädde
processionen in under den åldriga domens hvalf,
gick midtelgången och trappan uppför
till koret, där en estrad, »parnassen»,
var anordnad med sidobänkar för
åskådarna och promotors talarestol i fonden.
Promovendi slogo en halfkrets framför
talarstolen, primus och ultimus, de två
bästa, blefvo flygelmän. En bön hölls,
en psalm afsjöngs, prokanslern inledde
akten med tal, promotor höll föredrag
och utdelade nya kransar till jubilarerna
samt krans, en miniatyrhatt, ring och
diplom att bära på hufvud, bröst och
hand till de nya magistrarna. Ännu på
1850 talet fortlefde bruket att vid
promotors utrop »Claudite libros» några
stora folianter slogos tillhopa med damm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free