Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Bergvandraren. Af Nils Wilhelm Lundh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGVANDRAREN
Af NILS WILHELM LUNDH
j^==5S=^S|ERGET var så högt, att
mol-M^L3M§jJ| nen kunde svepa sig kring,
ml sm{ men n^r ^e ^stes ocn s°len
Ivv b z^Q kom, tindrade högsta toppen
som ett gyllene slott med sagoblåa
skogar.
De klättrade uppåt, bröderna, och
främst var där en, ung och starkast af
dem alla. Han stack sin staf in i
skref-vorna, grep kring buskar och skärfvor
och svingade sig allt högre. Så nådde
han en första afsats, hvilade sig och
log ned mot bröderna. Hans händer
och fötter voro sargade, men det brydde
honom knappast. Solen lyste så klart
öfver blommorna däruppe, och han bröt
några af de vackraste och kastade ned.
— Hjälp oss upp! — ropades det
nerifrån. — Hjälp oss bära dit upp,
så kunna vi själfva gå vidare. Tag
din staf och repet och hjälp oss!
Och han tog sin staf och repet
och hjälpte dem alla upp. Och så
klättrade han vidare mot slottet och
ljusa vidder.
De sökte följa honom, men hade
inte mod och krafter nog. Så stodo
de och sågo efter honom och lyfte
händerna.
Han klättrade från afsats till afsats,
och hvar gång han hvilade sig, ropade
han till dem och kastade blommor ned.
Men moln och skuggor kommo och
skymde dalen för honom, och öfver hans
hufvud skimrade sagoslottet vackrare än
någonsin förr, lyste i sol och bländade
nästan.
Så gick han öfver vidder af snö,
högre, högre, där klipporna tornade sig.
Och när han ändtligen nådde fram,
var det is allt, snö och glimmande
klippor, där rännilarna stelnat och stodo
som väldiga kolonner och bågar från
block till block.
Men han kände sig knappast
besviken : luften var så ren, ljuset bröt sig
i alla färger och lefde för hans öga,
och hjärtat slog allt starkare. Och hur
långt kunde han inte se bortom denna
bergskedja, som hans fäder aldrig
kunnat bestiga eller nå öfver. Där lågo
nya, obrutna marker, milsvida land med
skog och sjö. Och långt bortom dessa
såg han ett annat berg, som måste vara
ännu högre än detta.
Han gick med jublande hjärta. Allt
det bundna löstes och blef till sång.
Han vandrade länge och öfver många
berg. Han möttes af folket i dalarna,
välkomnades och nämdes med många namn.
Mycket hade han att berätta om
vandringen, lärdomar att gifva, och många
följde honom så långt de förmådde och
bröto sedan nya vägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
