Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Levertin som novellist. Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEVERTIN SOM NOVELLIST
Af FREDRIK BÖÖK
P^Lc^^ET VAR som novellist Oscar
Le-! I ilw vertm debuterade. År 1883 [-ut-P^L^Jl]-] {+ut-
P^L^Jl]+} kom den lilla samlingen »Från
™^~ ^ Rivieran» af den då 21-årige. De
båda följande åren bringade två nya band,
»Småmynt» och »Konflikter», den senare
till sin hufvuddel en liten roman, en
sedeskildrande Stockholmsroman af ett starkt
radikalt patos, en af 80-talets mest typiska
produkter. »Lifvets fiender», som skrefs
1888—90 och trycktes 1891, bär redan
en ny prägel; dess tillägnan till
Heidenstam vittnar om den för Levertins
konstnärliga personlighet revolterande, befriande
och befruktande påverkningen, hvars första
yttre tecken var »Pepitas bröllop».
Det är icke utan vemod man återläser
dessa böcker. De intyga, med hvilken
energi och konsekvens Levertin bemödade
sig att göra ett redligt och fullgodt
dagsverke i naturalismens tjänst. Man möter
nästan alla de litterära grepp, som den
gången ansågos tillförlitligast och
verkningsfullast, och som troligen icke voro lättare
att inlära och handtera än de nya trics,
hvarmed dagens tidsenligaste
verklighetsskildrare med mycket briljantare teknik och
mycket tommare hufvuden imponera på en
tacksam allmänhet. I »Konflikter» finnes
det både miljöskildringar af omsorgsfull och
solid art och den nästan traditionella stora
balbeskrifningen med referat af de för tidens
stora frågor totalt oförstående
konversationerna i rökrum och kabinett. Fonetiskt
noggrant återgifna hvardagssamtal saknas
lika litet som de genom Dostojevski så
populära idioterna, som med sina groteska
figurer inrama den lilla
äktenskapsbrottsnovellen »Natt». Och när skalden för en
gångs skull släpper sin fantasi lös i ett
antikt landskap, så räddas i alla fall den
exakta vetenskapligheten genom en
inledande anmärkning, att skildringen är byggd
på Hermann, Preller, Lukianos med flera
moderna och antika auktorer.
I själfva verket var det öppendagligt,
att i alla dessa försök att tillfredsställa
den naturalistiska estetikens fordringar röjde
sig en egenartad och själfständig talang,
fullständigt inkongruent med sin uppgift.
Ann-Charlotte Leffler uttalade det
exempelvis efter »Konflikters» utgifvande; man
hade i stilens ovanliga bångstyrighet, i
dess heta och bråda puls, som skvallrade
om en stor lyrikers obotliga feber i blodetr
omisskännliga tecken på att författarens
uppgift icke gärna kunde vara att skildra
»någon ridhuskarls bedröfliga existens»,
som han med kall själfironi yttrade i
»Pepitas bröllop», anspelande på en af de
tunna och nu förgätna berättelserna i
»Småmynt». Trots skolmässigheten i
uppbyggnad och ton finner man i flera af hans
noveller drag, som peka hän på hvad
Levertin skulle förmå ge efter sitt stora
och glänsande genombrott i »Legender och
visor», och därför skola novellhäftena med
hans namn alltid vinna intresserade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
