- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
200

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Josephson som Konstakademiens »uppföding». Anteckningar af Georg Nordensvan. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 GEORG NORDENSVAN

För att återkomma till pensionsärendet,
bör Herr Josephson laga så att
prolongations-ansökningen för nästa år är till akademien
insänd i medio af maj sé??ç, då den i samma
månad, sista lördagen, afgöres. Jämte
ansökningen bör då följa en kort berättelse om det
sätt, hvarpå Eder tid användts, och en sådan
liten notis med hvad eljes kan vara att från
Eder sida meddela akademien om Edra resor
eller konstförhållanden, som ådragit sig Eder
uppmärksamhet, bör äfven komma före i
novembersammankomsten och vara till
akademien adresserad samt till dess sekreterare
insändas. Detta blifver ett bland villkoren i
stadgarne. För öfrigt, var lycklig därute, njut och
arbeta!

Vänligen F. W. Scholander.

Härefter följer utdrag ur
stipendiereglementet.

Den som blef obehagligt öfverraskad^
var Scholander, då han efter några
dagar fick följande svar:

Roma d. 8 juni 1878.

Högädle Herr Professor!

Jag har härmed äran underrätta att jag
mottagit Eder skrifvelse dat. d. 28 maj och
att det glädjande innehållet gjort mig mycket
lycklig.

Jag skall] försöka att efter bästa förmåga
uppfylla mina skyldigheter som
akademistipendiat, och när mitt arbete är färdigt skall det
till akademien insändas.

Det skulle vara mig mycket angenämt om
Prof. i nästa^bref ville vara god och uppgifva
platsen, hvarest målare böra studera konst.
Rom är eljes stället dit alla stora nationer sända
sina unga konstnärer, men jag hade så när
glömt att Ni knappast räknar mig bland unga
konstnärers skara och att talet således gälde
mig men icke Rom såsom uppehållsort för
konstnärer. För kopister är verkligen icke
Rom platsen. Dels finnes här föga som slår
an på publiken, dels är här många som slås
om brödbitarna — dock får jag underrätta att
jag sänder bort kopisten när kopian är gjord,
och om jag än icke ritat gubbar på papper
eller hemsändt kokotter i snörlif och
onämnbara, så äro mina åsneöron icke fullt så långa
som Professorn tillmätit dem.

Med utmärkt högaktning
Ernst Josephson.

Under brefvet har mottagaren skrifvit:

Bref af ofvanstående art böra ligga till
sig innan de afsändas. Tack emellertid! Det
är en vinst att lara känna personer. Tit. är
en älskvärd ung man.

F. W. Scholander.

Det är en lätt sak att så här långt
efteråt uttrycka sitt beklagande öfver att
dessa båda hederliga män och äkta
konstnärsnaturer inte funno hvarandra i sin
hänförelse för konsten och för Italien,
I fall de känt hvarandra, så skulle de
bådas harm lätt ha gått öfver. I fall
Scholander känt Josephsons ömtålighet,
om han blott läst dennes bref till
Boklund och vetat att det som sårade honom
allra mest var uttryck af misstro till
hans konstnärliga skapelseformåga, så
skulle han undvikit ämnet och nöjt sig
med det uppmuntrande: »Låt oss nu
se ett originalarbete!»

Och hade Josephson känt
Scholander rätt, så skulle han tänkt: »Jag skall
min själ visa honom hvad jag duger
till», men han skulle som en förståndig
man och stipendiat ha sofvit på saken,
innan han skref det förifrade brefvet.

Scholander hade mångårig vana att
skrifva rättframt, korthugget och
ogeneradt till konstnärerna. Han var van att
ej bli missförstådd, om han också kom
med en dundrande befallning, som den
gång då han många år tidigare skref
till Boklund, när denne fått stipendium :
»Marsch till Paris!» Han var inte van
att behöfva väga sina ord, och han ansåg
som en själf klar sak att de unga
konstnärerna skulle tro på hans goda vilja,
liksom naturligtvis på hans rättrådighet.
»Anse oss som vänner, fastän vi råka
att vara indirekta förmän och direkt
grå-håriga», skref han till Brambeck.
Akademien — försäkrar han — vill bli
ihågkommen »med samma välvilja från de
utevarandes sida som den gamla
institutionen hyser för dem». Och därjämte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free