Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - "Nibelungens ring" och dess första framförande i Sverige. Af Wilhelm Peterson-Berger. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 WILHELM PETERSON-BERGER
att nämna floden Rhen — något som
dikten knappt skulle bli lidande på — utan
endast talade om »floden» »flodjungfrurna»,
»flodguldet» o. s. v. Alla de nordiska
gudanamnen finge då komma till heders;
Erda blefve endast »Valan», Alberik Alfrek,
Hagen Högne, Gun ther Gunnar, Siegfried
Sigurd, Gibichungarna Gjukungar o. s. v.
För vissa af valkyrienamnen, som ej direkt
låta sig öfversättas, vore det lätt att finna
nordiska motsvarigheter; likaså kunde de
af Wagner skapade namnen på
Rhendött-rarna poetiskt om- och efterbildas till,
exempelvis, Älfvelin, Böljegunn, Simhild
lör Woglinde, Wellgunde, Flosshilde.
Bortfallandet eller tillökningen af stafvelser i
tonsättningen vore för en kunnig musiker
en lätt sak att ordna; ett sådant
förfaringssätt vore oändligt mycket mera
Wagner-troget än en öfversättning, som låter binda
sig af antalet tonsatta stafvelser i originalet.
Vill man emellertid icke genomföra en
nordisk namnlängd, så är det enda rätta
att bibehålla alla personnamn oöfversatta
alltså äfven kalla verket »Nibelungens ring».
Att »Götterdämmerung» öfversattes tillbaka
till »Ragnarök» är däremot alldeles i sin
ordning. Wagners benämning är blott tyska
Eddatolkares återgifvande af det fornnordiska
ordet. De talrika anspelningarna på detta
namn, som genomgå verket och börja redan
i »Rhenguldet», läte sig visserligen bättre
återges genom accepterande af ordet
»Gudaskymning», men som de absolut icke
spela någon roli för uppfattningen af det
hela, kunna de saklöst offras för en
ande-trogen öfversättning.
Jag har uppehållit mig vid frågan om
nordisk eller tysk namnlängd, emedan dess
nuvarande lösning syns mig typisk för alla
de svagheter, som vidlådt det första
svenska helhetsframförandet af »Nibelungens
ring». Men just emedan mot dessa
svagheter stodo många förtjänster, kan man
våga hysa det hoppet, att den svenska
allmänheten så småningom skall kunna
lefva sig allt mer in i detta väldiga,
idea-litetsmättade verk och upptäcka sin
andliga frändskap därmed, att svenska
konst-utöfvare och Wagnerkännare skola
samarbeta för ett värdigare, mera svenskt
framförande däraf, så att vi en dag kanske
kunna få upplefva det underverket:
»Nifl-ungens ring» framställd på vackert,
uttrycksfullt svenskt språk, i likformig svensk
scen- och sångstil och — inför en
åskådarplats fullsatt af folk, som helt naturligt
känner en smula mer intresse för Odin,
Sigurd och Brynhild än för deras
sydgermanska kusiner. Men tills detta blir
möjligt, borde man nöja sig med att ge verket
på originalspråket.
Fot. Sven W ulf.
BRYNHILDS OCH SIEGFRIEDS MÖTE. I TREDJE AKTEN AF »RAGNARÖK».
Kungl. Teatern i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
