Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Karl von Linné. Af Isak Fehr. Med 36 bilder - Barndomshemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
ISAK FEHR
KYRKOHERDEN NILS LINNÆUS.
SAMTIDA OLJEMÅLNING. Å Hammarby.
glas öl under lifligt samspråk. Bland
annat säger då kyrkoherden: »Ja, det sker
alltid: det man har lust för, det har man
lycka till.» Dessa ord väckte liflig
anklang hos kyrkoherdens son Karl, som
alltid var med, när någon gick ut i
trädgården. Denne, den äldste sonen, vistades nu
under ferierna i hemmet, där mycken oro
och bekymmer rådde för hans framtid. Ty
i Växiö hade kyrkoherden fått föga
hugneliga underrättelser om sonens framsteg i
skolans viktigaste ämnen, som förberedde
till prästämbetet. Karl hade ock erkänt
sin bristande håg härför. Däremot önskade
han lifligt »blifva medicus och
botani-cus och intet annat», men hans goda
mor oroades däraf mer än om han
»chan-gerat religion». Hans fader syntes,
hufvudsakligen af ekonomiska skäl, ställa
sig afvog emot sonens önskningar. När
nu vännerna farit sin väg, frågade Karl
sin fader, som han åter följt ut till
blommorna i trädgården, »om det ägde sin
grund, som kära far sade, när
herrskapet var här». Far, som alltid var af
gladt sinne och skämtsam, frågade, hvad
det vore, han sagt. Men Karl önskade
klart besked. Så upprepar han faderns
ord. Denne svarade då, att det alldeles
hade sin riktighet; »så vida lusten
faller på det, som är godH, tillade han.
Därpå säger Karl: »Ja, min far, så bed
mig då aldrig om att bli präst, ty det
har jag slätt ingen lust för.» Ännu en
invändning gjordes dock: »Du vet dina
föräldrars fattiga villkor, och att det
studium, du vill utvälja, är mycket
kostsamt.» Men Karl tager far på orden
och säger: »Äga de orden grund, som
min far sagt, så förser väl Gud offret.
Får jag lycka, som jag har lust, så
fattas ej utvägar för mig». Far svarar
med tårfulla ögon och bedröfvadt sinne:
»Så gifve dig Gud lycka! Jag skall ej
tvinga dig till det, som du ej har lust till.»
Så var i Stenbrohults trädgård
ändtligen vägevalet afgjordt för Carolus
Linnæus genom faderns bifall.
Själf hade han i denna örtagård fått
den känsligaste strängen i sitt inre
kraftigt anslagen redan i sina yngsta år.
Han var nyss fyllda två år, då
föräldrarna fingo utbyta det torftiga
kommi-nistertjället Södra Råshult mot det
jämförelsevis välbeställda
kyrkoherdebostället Stenbrohult. Om Råshult kunde
Linné således ej ha annat än ytterst
dunkla erinringar från denna tid. Men
som det låg endast ett litet stycke från
Stenbrohult, har han väl ofta besökt detta
föräldrarnas första lyckliga hem, dit hans
fader år 1706 förde sin vackra
17-åriga brud och där han själf var född
måndagen kl. 1 på morgonen den 13
(23) maj år 1707. Vid ett besök i
hembygden år 1741 har han genom en anteckning
i sin Öländska resa vittnat om, hur kärt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
