Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Karl von Linné. Af Isak Fehr. Med 36 bilder - Genom Lund till Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256
ISAK FEHR
under af strapatser och brist på allt.
Han var trött på färden, han var
förtviflad. Han lyckades slutligen leta sig
tillbaka ur öfversvämningsområdet och
återvände till Umeå. Därifrån red han
landsvägen utmed kusten till Luleå, där
han i början af juli vek af inåt landet
och färdades utmed Lule älf öfver
Storbacken och uppför Lilla Lule älfs
vattenstråkar till Kvikkjokk. Nu hade han
kommit till fjällen. Här fann han en
orörd natur och ett folk, som lefde i det
närmaste samband med denna natur. Han
trifdes utomordentligt. Hans natursinne,
som länge hufvudsakligen fått sin
tillfredsställelse i trädgårdarnas odlade
växter, fann nu en ännu starkare tjusning i
studiet af denna ursprungliga värld; han,
i hvars själ den nya tidens längtan var
lefvande, har litet emellan i starka uttryck
prisat detta lyckliga samlif med naturen
i en aflägsen bygd långt från
människolifvets strider och buller. Man kan hos
honom tydligt märka 1700-talets nya
själsriktning, som vid midten af detta
århundrade fick sitt starkaste och
vältaligaste uttryck i Rousseaus lidelsefulla
trängtan att återfinna naturen.
Med häpnad finner han sig ställd i en
alldeles ny omgifning: »När jag kom på
sidan af Vallavari (nära Kvikkjokk),
tycktes jag föras uti en ny värld, och när jag
kom uppå det, visste jag ej, om jag var
uti Asien eller Afrika, ty både
jordmånen, situationen och alla örterna voro
mig obekanta. Jag var kommen på
fjällen. Allt omkring mig lågo snöiga berg,
jag gick på snön såsom om starkaste
vintern. Alla de rara örter jag förr sett
och fägnade mig af, gåfvos här såsom
uti miniatur, ja dessutom så många, att
jag själf fasade och tyckte mig få mer
än jag kunde bestyra.» Linnæus
vandrade med tvenne lappar som vägvisare
öfver det höga isberget vid riksgränsen
och kom ned i en norsk dalgång, som
förde honom till hafvet. Han återvände
*på en något nordligare led öfver
isberget; de vandrande kommo då in i en
så tjock dimma, att de icke visste, hvart
de skulle vända sig. Själfva lapparna
tyckte sig då hafva hårdaste kamp. Till
all lycka funno de slutligen ett renspår,
som visade dem vägen.
Här i fjällen lefde Linnæus nu många
dagar på lapparnas nåd och onåd. Han
skref och tecknade af allt märkligt:
deras sedvanor, kåtor, spel, sjukdomar,
matordning, kläder och smycken, deras
renar, deras ackjor och skidor, jakt pä
björn och varg, fiske, deras språk, deras
tideräkning med mycket annat.
Betecknande för hans noggranna iakttagelser
är t. ex. hans anteckning om det
underliga knäppandet i renarnas fötter, då de gå:
När renen går, så knäpper det i foten.
Jag undrade därpå och sökte orsaken; då jag
frågade, svarade alla: ty vår Herre har så
skapat honom. Jag frågade, huru vår Herre
honom skapat, att det knäpper. Sed ad hoc
Forbesius nihil (= men härpå hade man intet
svar). Jag tog i fotleden, drog, bröt, räckte ut,
stötte samman, men ända hördes intet knäpp;
omsider fann jag detta dependera ab ipsis
ungulis, introrsum excavatis ut dum in eo
steterit, fuerintque expansæ ungulæ, mox cum pes
retrahitur, coincidunt ungulæ apicibus et
crepituram faciunt, qvod manu mea in pede feliciter
expertus sum (= bero af själfva klöfvarna, som
inåt äro urhålkade, så att, då djuret står, äro
klöfvarna utsträckta, men genast då foten
upplyftes, slå klöfvarnas spetsar ihop och
åstadkomma knäppningen, hvilket jag har lyckats
med min hand i foten utröna).
I dessa korta rader upplyses
blixtlikt skillnaden mellan två olika
tidehvarfs kraf på naturens utforskande.
Forbesius’ förklaring är 1500-och 1600-talets
svar på frågan; Linnæus’ rön är 1700-talets.
Dessa Linnæi anteckningar om
lapparnas ekonomi, seder och andra
märkvärdigheter, som omfattar öfver 1/4 af
hela hans resejournal, äro säkert de
noggrannaste, utförligaste och
åskådligaste, som ända fram mot våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
