Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Karl von Linné. Af Isak Fehr. Med 36 bilder - Genom Lund till Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258 ISAK FEHR
FALUN. KOPPARSTICK I DAHLBERGS SUECIA.
tid. Hans framtidsutsikter voro mörka.
Han förtviflade om någon anställning i
Uppsala, där han trodde sig i Rosén ha
en mäktig motståndare. Till sina många
skrifter kunde han ej finna någon
förläggare hvarken hemma eller i
Tyskland. Han insåg, att han måste försöka
komma till utlandet för att genom
förvärfvande af doktorstiteln vinna
förtroende och utkomst. Då fick han från
Dalahöfdingen Reuterholm en
uppmaning att företaga en naturvetenskaplig
resa genom Dalarne och af denna
mecenat »ett generöst stipendium» härtill.
Han antog med glädje tillbudet; och nu
slöt sig till den genom Lapplandsresan
berömde Linnæus ett följe af 7
studenter från Uppsala. De bildade en societet,
för hvilken han utgaf stadgar, och åt dess
medlemmar fördelade han noga
observationsområdena. Så blef resan för honom
lätt och behaglig. Reseanteckningarna, som
nedskrefvos hvar kväll, innehålla
skildringar af allt märkligt hos landet och folket,
som deras forskande blickar kunde
uppspana. Med fullaste sanning säger han,
att man i dessa anteckningar kunde se,
hur mycket hemma i landet är obekant
och långt mera ännu att uppdaga, hur
hvar provins har sin förmån och hur
den kan raffineras (= förädlas), hvad
otrolig nytta Sverige skulle äga, om alla
dess provinser på detta sätt blefvo
genomresta, och hur den ena provinsen
står att hjälpa genom den andras bruk.
Dock kan Dalaresan i upptäckternas
rikedom ingalunda mäta sig med hans
ensamma färd i Lappland. Ett intressant
stycke i Dalaresan skildrar myrjärns
tillverkningen i öfre Dalarne ungefär sålunda:
Man hade här tillfälle att göra sig
underrättad om myrjärnets preparation och process,
som sålunda har sig. När bönderna undersökt
hvar malmen finnes i myren, tages den upp
med järnskyfflar; den har utseende af gul, brun
eller sällan grön mull, klimpar eller flavror,
som är den rikaste; denna järnjorden torkas.
I skogen ha bönderna sina blästrar; bälgarna
eller pustarna dragas antingen af en hjulstock,
som ligger i en liten fors, eller trampas af
kvinnor. Man fyller ugnen med torr och
helt smått sönderhuggen ved, att en hög
råge står allt omkring, sätter eld härpå, och
då det mesta uppbrunnit, slår några
sköflar malm på elden, sätter bälgarna i rörelse,
tills myrmalmen nedsmält, åter kastar ugnen
öfverfull med dylik ved, som straxt förbrinner,
hvilket fortsättes och upprepas i 2 a 272
timme, då smeden med sin tang och stång
upptager det i bottnen liggande järnet, som lägges
på en sten och med en yxa klyfves nästan i
tu, att styckena näppeligen kunna tillsammans
hänga, och kallas det vunna järnet en blast af 1
a 2 lispund (= 8V2 kg.). På samma sätt kan
en flitig man om dygnet få 10 a 12 blastar.
Denna järngalt eller blast slås i tu och
nedsmältes i smedjehärden, tages upp och hamras
ut i stänger eller behaglig form. Häraf göra
ock bönderna ett extra ordinärt godt stål. —
Denna beskrifning med därtill
hörande teckningar har af många skäl sitt
stora intresse. Ty smältning af myr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
