Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Artur Hazelius. Några minnesord. Af Viktor Almqvist. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
VIKTOR ALMQUIST
stad förvaras, vårdas och förevisas, i
öfverensstämmelse med närlagda stadgar
för Nordiska Museet och dess styrelse.»
Till denna anstalt öfverlät Hazelius
äganderätten till hela museet allenast
med det villkor, att icke mot hans vilja
några af museets tillhörigheter finge från
detsamma afsöndras, äfvensom att honom
skulle tillåtas att, så länge hälsa och
krafter medgåfve, med full
handlingsfrihet, inom de gränser, stadgarna
före-skrefve, vårda och utveckla museet. Själf
iklädde han sig personligt ansvar för
museets skuld, då uppgående till något
öfver 66,000 kronor.
Jämte Hazelius ingingo i styrelsen
hans nära vänner C. G. Hernmarck,
Magnus Isæus, Axel Key, C. Limnell
och A. V. Äbergsson.
Sedan nu museets framtid blifvit i
möjlig mån tryggad, tog Hazelius med
förnyad ifver itu med sina stora planer
för detsamma. Insamlingarna för den
tilltänkta museibyggnaden bedrefvos med
ökad fart, upprepade resor till utlandet
företogos i ändamål att studera
därvarande museiinstitutioner, och förnyade
planer för byggnaden uppgjordes. Här
måste åstadkommas något annat och
mera än de vanliga förevisningssalarna;
något jämte dessa; ett minnestempel,
där fosterlandets ande skulle bo,
besjälande enhvar, som där trädde in. Men
huru finna formen härför? Professor I.
G. Clason utarbetade ritningar till en
väldig byggnadskomplex, vittnande lika
mycket om hans storslagna syn på saken
som om den djärfhet, hvarmed Hazelius
såg framtiden och museets utveckling till
mötes. I denna komplex ingick
hufvuddelen af den nuvarande byggnaden
allenast såsom en bakre hall. I denna hall
skulle allmogeinteriörerna utställas, här
skulle fosterländska fester hållas, här
skulle vara hjärtpunkten för de svenska
minnenas lif.
Men utförandet af denna jätteplan
visade sig snart omöjlig. Det var
nödvändigt att tygla fantasien, att begränsa
önskningarna. Och så fick
hallbyggnaden ensam blifva kvar, omarbetad och
något förökad. Den 17 april 1882
upplät kungl. maj:t till tomtplats för
byggnaden den s. k. Lejonslätten å k.
Djurgården, där det fullbordade museet nu
efter 25 år lyfter sina guldskimrande
spiror.
Huru museet inom denna byggnad
skulle ordnas fick Hazelius aldrig tid och
ro att i detalj genomtänka. Först 1888
nådde byggnadsmedlen den storlek att
grundläggningen kunde börja, och från
denna tid var Hazelius fullt upptagen
med förberedelserna till och utvecklandet
af sitt friluftsmuseum.
Är 1890 mottogs Framnäsområdet i
gåfva; och nu gällde det att genom
ytterligare jordförvärf bereda utrymme
nog för bondgårdar, kyrkostaplar och
lappläger. »Skansen? Det är en stor
tanke, det påstår jag själf. — Vi måste
ha Skansen. En hel liten stad af gamla
byggnader skulle växa upp på den
härligt belägna tomten!» Hazelius köper i
mars 1891 denna »idealiska» mark. Han
är själaglad däröfver. På betalningen
ämnar han ej tänka förr än nästa
inbetalning skall ske. Han hoppas på
donatorer. Men de äro »förfärliga dessa
stockholmare». Och dock, endast några
månader efteråt köper han äfven
Belve-deren! Han har en stark förtröstan att
det skall gå. Han vet att tron kan
försätta berg; och stockholmarna teckna
de 100,000 kronor, som fordras för
betryggande af Belvedersköpet.
Redan nu planlägger Hazelius sin
zoologiska trädgård, som skall innehålla
allenast nordiska djur. Till en
misströstande vän skrifver han:
»Oroa dig ej för den zoologiska
trädgården. Du skulle se våra renar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
