Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Herkules vid skiljevägen. Af Antonio Beltramelli. Öfversättning från italienskan af A. Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
ANTONIO BELTRAMELLI
skulle väl folk säga, om han en dag
förnekade sina egna åsikter? Nåja,
beträffande den saken, behöfde han inte
bry sig därom. Han hade blott lefvat
för sina medmänniskor, de flesta gjorde
icke det minsta och fingo ända vara i
fred. Sexton långa år hade han spillt
för sina idéer. Sexton år af kamp och
strid och offer, var det kanske inte nog?
Gaf detta honom kanske icke rätt till
väl-behöflig hvila ? Han var vard att få hvila.
Dessutom! Njutande stillhet och ro, skulle
han uppnå full inre jämnvikt och ännu
klarare se sitt mål och sin uppgift. Han
behöfde ju icke alis öfverge partiet han
hörde till, han kunde blott iakttaga en
viss försiktighet i sina uttalanden. Den
som tiger, han samtycker,
komprometterar sig icke och lefver i fred med hela
världen. Efter att ha satt sitt utsäde
för framtiden, kunde Brutus Marini i
stillhet få iakttaga resultaten .... Skulle
det ligga något illa i detta? Hvad
fordrade de egentligen, dessa herrar
socialister? Att han skulle rynka på näsan åt
de fyra millionerna? Men mina bästa
herrar, fyra millioner äro fyra
aktningsvärda gentlemän, hvilka hafva rätt att
träda in hvar de vilja, och af med
hatten, för tusan! Struntprat förmår icke
rubba guldvågens lagar.
— Så är det! utropade Brutus, men
afbröt sig i detsamma, då en obehaglig
tanke hade infunnit sig.
— Men hvem är då jag? Och min
dotter, hvem är hon? En fattig flicka,
som utgår ur folket och bär flamman
till en kommande revolution i sitt namn.
Hur skulle väl familjen Larocca kunna
räkna henne till sin släkt?
Det hela är alltså blott en
förolämpning! Den lille grefveslyngeln lade
måhända planer om att vanära en dotter
af folket?
En ättling af blodsugare, som hade
försänkt otaliga af sina medmänniskor i
armod, skulle med sina rikedomar som
lockbete försöka ett attentat mot hans
dotters ära och heder, mot kronan på
hans sträfvanden? Han kunde blott
försöka! Hela staden skulle resa sig med
Brutus Marini, och, hvem vet, kanske
skulle detta blifva den tändande gnistan
till revolutionen. Detta attentat mot
ett oskyldigt barn skulle kanske bli
begynnelsen till proletariatets ärofulla
historia.
— Ni rika, glupska, högmodiga
herrar, som behandlar folket som djur, som
bestjäla oss sömn och hvila, som
förgifta vårt lif, som beröfva oss vår
rättmätiga egendom och jord och luft och
sol, som ....
I detta ögonblick hördes på gatan
bullrande röster från arbetare, som
återvände hem. Brutus störtade fram till
fönstret, slog upp det och åskade:
— Kamrater, bröder, jag är ... . han
ville säga: — Jag hör ihop med eder!
men en plötslig tanke återhöll honom:
Om Larocca hade allvarliga afsikter?
Han tillade därför:
— Jag är trött i kväll och önskar
er god natt! Lifliga och långvariga
applåder.
Folkets ledare drog in hufvudet och
gjorde den tysta reflexionen, att de råa
massorna egentligen stå på djurets
ståndpunkt.
Därpå lämnade han rummet med
tankfull uppsyn, med en nästan
prästerligt högtidlig hållning.
Och dagar och veckor runno bort,
allt under det Brutus var på sin väkt.
Man kunde ju aldrig veta, hvad som
skulle komma att inträffa .... Brutus
gjorde sig därför osynlig på
fackföreningens lokal, undvek sina vänner,
afhöll sig från att uttala några
revolutionära åsikter och åtföljde numera alltid
själf sin dotter på hennes dagliga pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
