- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
373

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ferdinand Fagerlin. En lifsbild. Af Axel Gauffin. Med 17 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FERDINAND FAGERLIN

373

han en natt locka sig med på något
studentskoj, som slutade med »stor skräll».
Två af deltagarna relegerades för alltid
och Fagerlin på två år.

Det var ett svårt slag, och det såg
ett ögonblick ut, som om denna
motgång skulle bli ödesdiger för den unge
mannens framtid. Faderns vänner rådde
honom att skicka sonen till Amerika, men
Ferdinand bet ihop tänderna — han ville
visa, att han trots allt skulle bli officer.
Och så gick han ytterligare i två år som
fanjunkare. Men när exercisen för
dagen var slut, fann han hvila och
vederkvickelse i den gamla kåken vid
Röd-bodtorget. Hans trägna arbete på
Akademin motsvarades också af de
märkbara framsteg, han gjorde. I april 1847
finna vi Fagerlin främst bland de elever
i »lägre Antique-skolan», som särskildt
voro förtjänta att omnämnas.

Ferdinand hade från Uppsala
medfört åtskilliga böcker med kvartettsånger
och längtade efter att få användning för
dem i Stockholm En söndagseftermiddag,
när föräldrarna, som voro herrnhutare,
efter vanligheten hade gått i
brödraför-samlingen, och barnen voro ensamma
hemma i den tysta våningen, kom han på
den tanken att döda ledsnaden genom att
låta sina syskon, som alla voro
röstbe-gåfvade, samtidigt sjunga olika toner,
som han anslog på pianot. Slagen af
den vackra klangverkan, ledde Ferdinand
försöken vidare och började att med
syskonen inlära en flerstämmig sång. Det
befanns vara en rolig lek, och när
föräldrarna kommo hem, varade leken ännu.
De gamla tyckte väl i början ej vidare
om Ferdinands tilltag och menade, att
man kunde bättre använda sin
söndags-afton än att väsnas vid pianot, men när
den första kvartetten i skönjbar gestalt
började framträda ur kaos, ändrade de
åsikt och hade lika roligt som
konstnärerna själfva. Detta blef uppslaget till

F. FAGERLIN. DAGUERROTYPI (1854).

en flitig musikalisk verksamhet, som så
småningom resulterade i inlärandet af ett
hundratal kvartetter.

När tiden var ute vände fanjunkare
Fagerlin åter till Uppsala, och denna gång
— det var i februari 1849 — tog han
en vacker examen med högsta betyg i
matematik, hans älsklingsämne.

Nu gällde det att återtaga den
förlorade tiden. Under sin långa
underofficerstid hade han hunnit blifva så
säker i sina stycken, att han brukade
användas som ett lefvande reglemente af
de unga fänrikarna. Och efter blott 2x/2
månaders kurs på Hazelius’ officersskola
aflade han officersexamen i oktober
samma år. Hans officersfullmakt utfärdades
den 8 februari 1850.

Tjänstgöringen förde löjtnant
Fagerlin ofta upp på slottet, där det hörde till
Lifbeväringens skyldigheter att nattetid
ligga tvärs öfver konungens dörrtröskel.
Snart kom han också med i den
sångkör, som prinsarna hade bildat med några
af sina förra uppsalakamrater, och som
ibland lät höra sig inför den kungliga fa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free