Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ferdinand Fagerlin. En lifsbild. Af Axel Gauffin. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 AXEL GAUFFIN
miljen och hofvet. Då Fagerlin infann
sig den första gången, friserad och fin,
kom prins Karl (XV) farande bakifrån
och körde bägge händerna i hans
omsorgsfullt upplagda polkalockar.
Förargad tog Fagerlin upp sin kam och
ordnade elegansen på nytt.
Tjänstgöringen vid Lif beväringen var
mycket lindrig* och lämnade godt
tillfälle till akademistudier. Så blef den
lille löjtnanten snart en säker tecknare
och använde sin färdighet till
porträttering i svartkrita, men när han började
försöka att använda oljefärg, gick det
klent. Det blef brunsasiga gubbar och
små ljusfattiga landskapsstudier.
Fagerlin insåg själf, att han ej på egen hand
kunde vinna något tillfredsställande
resultat, och en dag vågade han sig upp
till Uno Troili och anhöll ödmjukt att
• få några lektioner i målning.
»Jag kan inte måla själf!» svarade
Troili. Men hur det nu var, började han
tala om användningen af de olika
färgerna, om ockra och neapelgult o. s. v.,
och så fick Fagerlin på en kort stund
lara sig en hel del nyttiga saker.
Men han kände, att han behöfde få
ordnad undervisning i målning, och hans
tankar föllo på Dusseldorf. Första
gången han hade hört den västtyska
målareskolans namn var en afton hemma hos
föräldrarna. Fadern gick fram och
tillbaka öfver salsgolfvet inbegripen i ifrigt
samspråk med Warncke,
brödraförsam-lingens pastor.
»Jag har hört, att i Dusseldorf skall
finnas en utmärkt akademi», sade pastorn.
De talade om Ferdinands framtid som
konstnär.
Tanken var väckt, men Fagerlin var
en praktisk karl, som inte ville ge sig i
väg utan att grundligt ha hört sig för.
Och en vacker dag sätter han sig ned
för att författa följande bref till Bengt
Nordenberg.
Stockholm d. 31 Maj 1852.
Käre broder!
Som jag länge och fåfängt väntat på några
rader från dig, anser jag det skäligt tillskrifva
dig, öfvertygad om, att min personlighet blir
hugnad med ett svar.––––––-Några nyheter
härifrån torde jag få svårt att berätta dig. —
–––-Hallman går framåt, säljer taflor i
Konstföreningen. Undertecknad på samma punkt
som förr.
En nyhet vet jag dock, som jag inbillar
mig skall intressera dig — om ock i ringa grad
— den nämligen att det torde vara möjligt, att
du i höst får skåda min person i Dusseldorf,
och, om jag skall bekänna mina synder, är detta
den blygsamma anledningen till mitt bref. Jag
önskade näml. att du ville vara god upplysa
mig om åtskilligt. i:mo Anser du det enligt
med min sanna fördel att göra den resan? Hvad
tycker du om Dusseldorf? Hurudan är
undervisningen? Hurudan umgängestonen mellan
konstnärerna? (Meningen vore att om möjligt
stanna kvar i72 år.) Huru mycket anser du
årliga utgifterna böra stiga till (utan att behöfva
pålägga sig särdeles umbäranden och i
betraktande att ens konst ej inbringar något)?
Äro utgifter till modeller och
undervisning af nöden? Dyrheten att lefva, att bo?
Resor? — Jag har hört, att man kan lefva godt,
röka sina cigarrer, resa omkring, dricka sitt vin,
bebo 2:ne rum m. m. allt för 400 Rl b:co svenskt
mynt årligen, men detta anser jag omöjligt. —
Med längtan emotser jag bekommandet af
ditt svar, som troligen mäktigt kommer att
inverka på min framtid. Med många hälsningar
från min familj din tillgifne vän
Ferdinand Fagerlin.
Trots Nordenbergs tillrådande svar
kommo Fagerlins resplaner först hösten
1853 till utförande. Den 5 oktober detta
år skrifver han till Nordenberg:
»Ändtligen har jag hunnit så långt, att min
mycket påtänkta och omtalade Diisseldorfsresa
kommer att förverkligas inom 1 eller 2 veckor.
Det är endast styfrarne, som nu hindra, men
så snart jag hunnit skrapa ihop dem, torde det
ej dröja, innan du får skåda mitt fagra anlete
och jag ditt d:o. —
Hvad jag längtar ut till eder lilla koloni!
Här är sorgligt så väl i konstvärlden som
annars. Koleran är Gudilof i aftagande, och äro
ännu alla de mina vid god hälsa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
