Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rahel Varnhagen. Af Sigrid Platen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4io SIGRID PLATEN
PRINS LOUIS FERDINAND AF PREUSSEN.
OLJEMÅLNING AF OKÄND KONSTNÄR.
I Hohenzollern-Museum i Berlin.
hon yttrade ett enda ord. Då han skulle
gå, utropade han förtjust: Ni är
gudomlig i dag! hvarpå hon brast i ett
befriande skratt. Samme Brinkman, hvilkens
vän hon blef genom att från första stund
rent ut säga honom den för honom högst
förbluffande sanningen: »fåfängan
förtjänar ingen försköning», kan ännu efter
hennes död icke förgäta allt hvad han
har henne att tacka för, och han prisar
henne i entusiastiska ordalag. Då man
klandrade honom, brukade Rahel taga
honom i försvar: »Man bör aldrig döma
en människa efter hennes fel och
svagheter, utan efter det goda och dugliga
inom henne; ju större detta är, desto
mindre får det andra komma i
betraktande. Rättvisa bör göras åt Brinkmans
vakenhet och öppna väsen, hans
mångsidiga intresse, hans vackra talanger och
så äfven åt hans trogna, oföränderliga
vänfasthet samt hans behof af
tillgifvenhet. »
Det hände för öfrigt mer än en gång,
att man klandrade Rahel för de i
mångas ögon henne ovärdiga vänner, som
besökte hennes salong. Träffande är det
svar hon en gång ger Schleiermacher,
då denne beklagar sig öfver »det dåliga
sällskap» han anser sig finna hos henne:
»Skulle ni själf ha blifvit en så stor, lärd
och mångvetande man, om ni icke läst
rätt många dåliga böcker?» Den gode
mannen, som satte utomordentligt värde
på Rahel, lär därvid ha blifvit svarslös,
hvilket till hans vänners och beundrares
gränslösa förvåning hände honom mer än
en gång under tankeutbytet med henne.
Rahel ägde äfven en sällsynt förmåga
att vid första blick genomskåda
människor. Man begärde en gång i ett
sällskap hennes omdöme om två fruar, som
hon såg för första gången. Efter ett
kort skärskådande utföll svaret:
»Akvarell! — Oljemålning!» — en, som det
visade sig, fullkomligt träffande
karaktäristik af dem båda. Denna skarpblick hade
hon förvärfvat därigenom att hon
»egentligen fördjupat sig mera i människor än
i böcker. De förra äro lättare och
bekvämare att läsa, ty det står vanligtvis
icke mycket på hvarje sida och dock
nästan alltid något . . . Men att med en blick
— i synnerhet med en snabb blick —
uppfatta dem är en svår konst, omöjlig
att lara». Dock har hon lyckats
»ändtligen lara Brinkman att läsa i eller
åtminstone genombläddra människor af alla
slag».
Så gjorde hon själf. Alla de mindre
vackra sidorna vände hon förbi, och hon
hade en talang att uppsöka och stanna
vid den goda kärnpunkt, som finnes inom
hvarje mänsklig varelse.
Däraf förklaras hennes vänskap för
prins Louis Ferdinand, Fredrik den stores
för sitt vilda lif, som för sin patriotism,
lika beryktade brorson. Denne »viel
ver-worrene», men i grunden ädle, unge furste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
