Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Michelangelos Medici-grafvårdar. Af Osvald Sirén. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 OSVALD SIRÉN
Michelangelos antydningar synas vara
så allmänna, hans konceptioner så
universella, att de godt lämna rum för olika
hypoteser och förklaringar. Det är
därför väl djärft, när en forskare kommer
och påstår, att han funnit »hemligheten
i Mediceergrafvårdarna», såsom d:r E.
Steinmann gör i sitt nyligen utgifna
arbete med nämnda sensationella titel.
Spörsmålen, som anknyta sig till
dessa grafvårdar, äga så stort
konsthistoriskt och kulturellt intresse, att de
äro värda uppmärksamhet i vida kretsar.
I det följande kunna vi endast lämna
en hastig öfverblick af konstverkens
genesis, därvid särskildt dröjande vid
ett par monument, i afseende å hvilka vi
icke fullständigt kunna ansluta oss till
erkända auktoriteter, för att sedan
framställa några tankar angående deras
betydelse.
#
På hösten 1520 fick Michelangelo
genom kardinal Giulio Medici, kusin till
den dåvarande påfven Leo X, mottaga
uppmaning att inkomma med förslag
till ett grafkapell, som skulle uppbyggas
invid Mediceernas familjekyrka, S.
Lorenzo. Beställningen framkom
sannolikt delvis såsom en godtgörelse för de
kort förut strandade arbetena på
fasaden till S. Lorenzo, hvilken enligt
Michelangelos egen utsago skulle blifvit
»en spegel för hela Italiens
bildhuggar-konst och ett högsta mönster för
arkitekturen.» Kardinalen hade ledsnat på
de ändlösa förarbetena och synes äfven
hällre önskat ett grafkapell eller en
ärohall öfver sin släkt än en
kyrko-fasad. I november s. å. framlägger
Michelangelo inför kardinalen en
teckning till grafkapellet, hvilken godkännes.
Enligt detta första projekt skulle här
uppresas grafvårdar öfver följande fyra
Mediceer: Lorenzo il Magniflco, Giu-
liano, hans mördade broder, och
Giu-liano, hertig af Nemours (son till
Lorenzo) samt Lorenzo, hertig af Urbino
(son till Piero di Medici). Det skulle
blifva ett fyrsidigt, väldigt mausoleum,
ställdt midt i rummet. På liknande
sätt hade ju äfven Julius-grafvården
planerats i sitt första stadium. —
Planen med ett antikt mausoleum i ett
relativt litet kapell var emellertid
ganska vågad; man insåg snart, att
förhållandet mellan byggnaden och
monumentet knappast skulle kunna göras fullt
tillfredsställande; tanken på
vägg-graf-var framträdde då i stället.
Då Michelangelo i mars 1521 befann
sig i Carrara för att såsom vanligt
personligen öfvervaka marmorblockens
brytning, synes han redan haft i
tankarna de figurer, som skulle placeras
på vägg-grafvarna. Det var hans vana
att bryta endast sådana block, i hvilka
han s. a. s. tyckte sig kunna spåra
konturerna af de gestalter, som
brottades i hans själ.
Arbetenas snabba fortskridande
hindrades emellertid genom kardinal Giulios
vacklande hållning. Han gaf icke
Michelangelo bestämdt besked, icke frihet
att forcera arbetet efter egen önskan;
penningesvårigheter utgjorde väl delvis
orsaken. När därtill påfven Leo X dog
i december samma år, var
Mediceernas ställning betydligt försvagad; det
gällde att gå försiktigt tillväga och
tillsvidare inhibera alla större politiska och
konstnärliga planer. Angående sina
svårigheter vid denna tid skrifver
Michelangelo själf två år senare (1523)
till sin vän Fattucci i Rom:
»Det är nu ungefär två år sedan
jag återvände från Carrara, där jag
sysslat med att bryta marmor för
kardinalens grafvårdar, och gick att tala
med honom. Då sade han mig, att
jag skulle fatta något raskt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
