Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Rahel Varnhagen. Af Sigrid Platen. Med 7 bilder. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
SIGRID PLATEN
BETTINA BRENTANO. ETSNING AF
L. E. GRIMM.
och Heine, som kallat Varnhagenska
hemmet för sitt »fädernesland», får
fortfarande i främmande land fröjda sig åt
Rahels »himmelska bref».
Den enda som inom den under de sista
åren ytterst vidgade umgängeskretsen kan
betraktas såsjm Rahels andliga jämlike
är den excentriska Bettina von Arnim.
»Hon är, af alla de kvinnor jag känt,
den snillrikaste, fru von Kalb den
själfullaste», så karaktäriserar fru von
Varn-hagen dessa två ovanliga kvinnor. Bettina
var i öfrigt, med sin otyglade —
lögnens område alltför lätt tangerande —
fantasi, Rahels fullständiga kontrast, och
den senares sanna, klara väsen
reagerade ofta starkt mot den förras henne
obegripliga »grumlighet». Det oaktadt
hade de båda alltför stort andligt utbyte
af hvarandra för att icke sätta värde på
hvarandra. Och Bettina saknar efter
Rahels bortgång bittert de aftonstunder, då
hon brukade komma upp till henne för
att vederkvicka sig efter en tröttsam dag,
och därvid hon så ofta irikt mått
fick erfara, »hur mycket denna
förmådde gifva inom några få
minuter» genom sin sällsynta förmåga
att »kunna intränga i andras
individualitet».
Vid aftonsamkvämen i den
Varnhagenska kretsen kom
Bettina småningom att spela samma
roli som fordom Gentz i den
Ra-helska. Med sin mästerliga
kon-pl versationsförmåga förstod hon att
|| fängsla alla, så att till och med
fi Rahel förstummades vid ett så
bländande »ordfyrverkeri». Dock
är det troligt, att Rahel inför
hennes i mycket bisarra väsen
kände något af detsamma, som
hon en gång lade M:me de Stael
till last: »hon har ingen lyssnande
själ, aldrig är det stillhet inom
henne, aldrig är det som om hon
fördjupade sig i eftertanke» — —
Gentemot M:me de Stael och
hennes arbeten är Rahel städse ytterst
kritisk. leke nog med att hon finner allt
hos henne »au rebours», och att hon
trots hennes många stora gåfvor, ser
henne sakna »den enda som kunnat
göra henne harmonisk»: en stilla,
oskyldig själssfär. Särskildt klandervärd
tyckes henne äfven M:me de Staéls
svaghet att alltid synas skrifva med tanke
på världens bifall, och hon har ingen
fördragsamhet med hennes gränslösa
fåfänga.
»Alltid förföljes hon (M:me de Stael)
af fruktan, att kvinnor med
skriftställaretalang skulle kunna anses mindre
kvinnliga eller ock att deras verk icke skulle
kunna sättas lika högt som männens.
Dåraktiga fruktan! En god bok måste
ju vara god, äfven om den författats af
en liten mus, och blir icke bättre, om
dess författare än vore begåfvad med
änglavingar. Så mycket hvad själfva bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
