Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Boströms religionsfilosofi. Af Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI 457
på lösa papper, har jag ej sedan bevarat.
Hela min religionsfilosofi finnes
således endast uti mitt eget hufvud och
möjligtvis i några anteckningar, som
blifvit gjorda af en eller annan bland
mina åhörare’.*
Just efter dylika
föreläsningsanteckningar är det som lektor G. J. Keijser nu
rekonstruerat den inledande afdelningen af
Boströms religionsfilosofi sådan den
föredrogs hösten 1862 och våren 1863, de
sista offentliga föreläsningar Boström höll.
Keijser synes därvid haft anteckningar förda
af sju åhörare till sin dispositon. (Själf
har han icke åhört någon boströmsk
föreläsning.) Det har naturligtvis icke varit
lätt att af dessa stycken åstadkomma ett
helgjutet sammanhang och särskildt en ur
stilistisk synpunkt adekvat text. Men han
har känt en hängifven lärjunges ’plikt mot
sin älskade lärares minne’, och uppgiften har
inspirerat honom. Under känslan af dessa
impulser har han alltså gripit sig an med
verket. Det mål, som föresväfvat honom,
har varit att, om möjligt, åstadkomma en
’ordnad framställning af Boströms
religionsfilosofi under åren från och med hösten
1862 till och med en del af våren 1866’.
Härvid är att märka, att prof. Hans Edfeldt
— som själf författat en Filosofisk
religionslära (1903) — under åren 1864—66 erhöll
ett slags privatframställning af Boström själf
rörande dennes filosofi i så godt som alla
dess delar, en framställning hvars
hufvud-innehåll ’vid hemkomsten’ upptecknades.
Äfven detta enastående edfeldtska
manuskript har varit Keijser tillgängligt.
Nu är dock Keijsers rekonstruktion icke
den enda framställning, som existerar,
innehållande Boströms religionsfilosofi. Om så
vore, skulle den naturligtvis äga ett
synnerligen högt värde. Framlidne prof. Sigurd
Ribbing, en af Boströms äldsta lärjungar,
utgaf redan år 1885 — efter egna
anteckningar — de hans religionsfilosofiska
föreläsningar, som höllos läsåret 1848—49 samt
höstterminen sistnämnda år. Keijser har
dock haft sina vägande skäl att — trots
att han sålunda på sätt och vis är
förekommen — sätta sin älsklingsplan i verket.
Bland annat återge, enligt honom, Ribbings
anteckningar icke på tillfredsställande sätt
* Spärradt af anmälaren.
Boströms stil. ’Däremot äro de
naturligtvis förtjänstfulla i fråga om innehållets
korrekthet’ (s. VII). Härtill kommer att
Keijser torde kunna åstadkomma en afsevärdt
fullständigare framställning än denribbingska.
Så innehåller redan den nu publicerade
delen af arbetet ett antal
inledningsföreläsningar om kristendomen, hvilka icke ingå
i Ribbings edition. De höllos för öfrigt
först i september 1862.
Jag vill icke söka afgöra, huruvida
Keijser lyckats åstadkomma en text, som har
något af det väl afvägda, pregnanta och
’så att säga spegelklara’, som utmärker
Boströms eget framställningssätt i vissa af
hans skrifter. Endast några reflexioner med
anledning af de nämnda föreläsningarna om
kristendomen må följa.
Dessa handla i själfva verket ej så
mycket om kristendomen, som icke mera,
ja nästan uteslutande om den kyrkliga
teologin och dess dogmer, hvilka Boström
utsätter för en systematisk destruktiv kritik,
hvilken är så ogenerad och på samma gång
skoningslös, att den verkar rent af
förbluffande.
Man får genom denna kritik en ganska
klar inblick i Boströms uppfattning af
religionsfilosofin, en uppfattning som, mätt med
vår egen tids syn på saken, naturligtvis
är en smula föråldrad, åtminstone i vissa
stycken. Den betydelsefulla
åsiktsförskjutning, som under de senaste decennierna
försiggått inom hithörande område, kan
antydas genom påståendet, att det framträdt
en ny och omfattande religionsvetenskap
och att denna icke i främsta rummet är
vare sig kyrlig eller filosofisk teologi, utan
just religionsvetenskap. Det är i
enlighet härmed religionen såsom
mänsklighetsfaktum — och icke gud som
förutsatt objektiv makt — som närmast
intresserar. Denna religionsvetenskap är vidare
icke någon specifikt filosofisk disciplin,
utan en empirisk specialvetenskap.
Bestämdare angifvet är den en bland
kulturvetenskaperna. Med detta namn brukar
man numera ofta beteckna hela det
innehållsrika vetenskapssystem, hvars objekt utgöres
af de olika manifestationerna af
mänsklighetens andliga lif och utveckling eller, kort
sagdt, den andliga kulturen och dess
mångahanda fenomen. Just ett dylikt andligt
fenomen är religionen och i sina högre
former det kanske renast andliga af dem alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
