Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskarna i Prag. Af Alfred Jensen. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 ALFRED JENSEN
Neustadt bragtes budskapet om
Lill-sidans intagande genom en fänrik
Pri-chovsky, som i sista ögonblicket lyckats
rädda sig öfver Karlsbron. Äfven
ståthållaren grefve Rudolf Colloredo hann
smyga sig ut ur sitt palats genom en
trädgårdsport och kom i båt öfver till
den andra stranden, där han öfvertog
ledningen af det glänsande försvaret
jämte primatorn (förste borgmästaren)
Mikolas Frantisek Turek af Sturmfeld
och kejserlige domaren Våclav Kavka.
De läto genast slå allarm och sände
ilbud till Wien och till landsorten för
att få undsättning. Medborgarandan
var förträfflig. Adeln uppställde 400
frivilliga, prästerna 200 under ledning
af Don Florio di Cremona och jesuiterna
70 man under ledning af kollegiets
rektor Duboisson. Äfven judarna erbjödo
sina goda tjänster genom att bilda en
eldsläckningskår och genom att förstöra
minor. De fingo också för sitt
välförhållande vissa, väl behöfliga privilegier.
Mest hotadt var naturligtvis det
gotiska brotornet. Dess försvar öfvertogs
af den tappre jesuitprofessorn Jiri
Plä-chy (f. 1606, d. 1654), som hade sin
bostad i Clementinum, universitetet. Vid
underrätteisen om faran skyndade han
till den närliggande Karlsbron, stängde
portarna och fällde ned gallren. Han
organiserade ock en utmärkt försvarskår
af 745 studenter, som till kapten valde
studenten Kaufer. Redan under
belägringen fingo såväl studenterna som Prags
borgarskap tacksägelseskrifvelser från
kejsaren, som då vistades i Linz.
Naturligtvis skulle detta
borgareförsvar dock ha varit otillräckligt gent
emot de segervana, militäriskt skolade
svenskarna, om Prag ej fått undsättning.
Först kom general Buchheim med ett
regemente dragoner, sedan den skicklige
fortifikationsingeniören grefve Conti med
500 man och 4 kanoner samt slutligen
öfverste Kaplif. Men äfven de belägrande
fingo förstärkningar. Wittenberg ryckte
an från Sachsen öfver Brandeis till
Zizka-berget öster om Prag; men för svag att
våga sig på en stormning, drog han
söderut och eröfrade hussitstaden Tabor.
I slutet af september återvände han och
slog läger vid Vysehrad, borgruinen söder
om Prag vid Moldau.
»Nulla dies sine fulminibus» heter
det i en krönika om belägringen. I
början gällde kampen företrädesvis
Karlsbron, som för försvararna erbjöd en
fördel därigenom att den med flit byggts
i sned båglinie, så att den ej i hela sin
längd kunde bestrykas af artilleri. De
belägrade hade haft för afsikt att rifva
upp eller spränga i luften ett par
bro-hvalf, men materialet befanns så oerhördt
kompakt och starkt, att man afstod från
planen. I stället uppfördes en skans
framför tornet. Den 8 augusti trängde
50 svenskar fram på bron, men slogos
tillbaka, och därpå begynte Königsmarck
ett bombardement, som räckte i fem
dagar och kostade 1,500 kanonkulor.
Och natten till den 11 okt. ägde en
häftig sammanstötning rum på bron,
hvarvid studenten Krystov Wunsch skulle
ha redt sig mot 18 svenskar, tills han
blödande och utmattad släpades tillbaka
af sina kamrater.
Energiskt sköttes belägringen genom
fullständig blockad först sedan Karl
Gustaf d. 4 okt. öfver Hvita berget
anlände med 8,000 man. Han hade enligt
en tsjechisk sagesman med sig en
»föreläsare och hofpoet» Jan Klee, som
plundrade biblioteket i jesuitklostret St. Michal.
Där inkvarterade sig ock Karl Gustafs
fältpredikant Fuchs med »två söner,
tjenare och sex hästar». I klostret hölls
evangelisk gudstjänst såväl af honom
som af hans efterträdare Georg Brandt,
till stor förtret för det katolska präster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
