Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskarna i Prag. Af Alfred Jensen. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48o ALFRED JENSEN
Det svenska namnet fick från
trettioåriga krigets senaste del äfven i Böhmen
en hotfull, men med respekt och en viss
beundran blandad klang. Likasom
svenska mödrar skrämt småbarn med »ryssen»,
och likasom Tillys och Piccolominis
»kroater», d. v. s. slaviska, särskildt
sydslaviska legoknektar, för den svenska
folkuppfattningen blefvo rysliga
»krabater», så förstodo tsjecherna att hålla sig
skadeslösa gent emot de svenska
inkräktarna. Den vidriga osed, som med rätt
eller orätt gick under namnet
»Schweden-trunk», var ock känd i det slaviska
Böhmen under namnet »svedsky døusek»,
och i senare delen af 1600-talet sjöngo
tsjechiska mödrar för sina barn:
»Modli, dite, modli se!
Zitra Sveda zjevi se.
Oxenstjerna pfijde hnedle,
pomodlis se potom vfele!»
— »Bed, min lilla gosse, bed! I
morgon kommer svensken vred.
Oxenstjerna kommer med. Därför varmt och
ödmjukt bed!» —Det är lustigt att
konstatera, hurusom vår präktige, humane
rikskanslär utmålades såsom själfva busen
för slaviska bondungar i ett vidt
främmande land.
Det svenska namnet bevaras ock i
en mängd lokala erinringar i Böhmen.
Slaget vid Jankov i mellersta Böhmen
nära Tabor och det sagoomspunna
berget Blanik (förtyskadt Jankau*), där
Torstensson vann sin glänsande seger, vardt
nästan ordspråkligt och har behandlats
i flera tsjechiska folkvisor. I
Chrudim-distriktet fortlefver ännu en tradition om
huru en svensk officer, som
brandskat-tat en riddarborg och enleverat
slottsfröken, dödades i ett bakhåll. På detta
ställe restes ett kors. Det är numera
visserligen borta, men platsen heter fort-
* Formen Jankowitz (tsjech. Jankovice) är
oriktig, enär den betecknar en helt annan ort.
farande »Svenska korset» såsom
vittnesbörd om denna visserligen obestyrkta,
men därför ingalunda osannolika episod.
Och från Chrudim föreligger en annan,
legendarisk sägen, som alis icke har
något historiskt underlag, men ända ger
ett nytt uttryck för folkfantasiens
lefvande kraft och för rädslan för svenskarnas
grymhet. Då en Salvator-biid af
svenskarna skulle föras bort från kejsar
Rudolfs skattkammare, råkade den falla på
gatan, hittades af en förbigående och
såldes till en borgare i Chrudim. Då
svenskarna inkvarterade sig i hans hus,
råkade de i tvist om hvem som skulle
få bytet. Man beslöt att spela tärning
därom, men kom ej till något resultat,
enär tärningarna antingen föllo på
hvarandra eller visade samma nummer. I
förtreten kastade en svensk sitt tennstop mot
Frälsarens hufvud, så att det sprutade
blod på väggarna, och en annan skar
med en knif ett kors på näsan, men
kunde omöjligt skära genom linneduken.
En tjänsteflicka, som ej längre kunde
lugnt åse nidingsdåden, sprang fram för
att rädda taflan. Svensken måttade ett
hugg mot hennes hufvud, men svärdet
fastnade i väggen, och flickan kom
lyckligt undan.
I fråga om den tappra uthålligheten
har Prags belägring 1648 ett motstycke
i den tre år förut fruktlöst företagna
belägringen af Briinn. Ännu firas på
Spiel-berg i Mährens hufvudstad en folkfest till
åminnelse af stadens befrielse från
svenskarna, äfven om den ursprungliga
anledningen till detta folknöje under tidernas
lopp bleknat i det allmänna medvetandet.
För den svenska historieforskningen äro de
publikationer mycket värdefulla, som
stiftsarkivarien Clemens Janecek på
1890-talet meddelat i mähriska tidskrifter
rörande svensk-tiden. Bland dessa finnes ett
af en sårad svensk officer till hans
broder skrifvet, men aldrig afsändt bref,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
