Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett samtal med konung Karl XIV Johan. Ur Malla Montgomerys anteckningar. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
UR MALLA MONTGOMERYS ANTECKNINGAR
sonlighet, hvars konversation ryckte en
med sig. — Känner ni till hennes verk?
Jag: Ja, Ers Majestät.
Konungen: Hur finner ni hennes sista
verk? Har ni läst det?
Jag: Ja, och med mycket nöje. Det
var det sista jag läste tillsammans med
min man.
Konungen: Det är ett arbete med
stora förtjänster.
Jag: Ämnena ligga långt utom min
räckvidd.
Konungen: Hvarför så? Det är skrifvet
af en kvinna och på ett mycket lättfattligt
sätt. Man skulle kanske kunna förebrå
henne alltför mycken förkärlek för fadren.
Jag: Det är åtminstone mycket
förlåtligt hos en dotter. Men det tyckes
mig som om hon hade en lika stor
partiskhet för engelsmännen.
Konungen: Ja, hon var angloman.
I synnerhet föreföll henne den
engelska konstitutionen att vara den främsta
af alla, och hon hade en stor faiblesse
för herrar engelsmän — och för
tyskarna med. Känner ni till hennes verk
öfver Tyskland?
Jag: Ja, Ers Majestät, jag har läst
det med stort intresse.
(Paus.) Konungen (som alltjämt
stod lutad mot dörren): En af madame
Staéls vänner spelar för närvarande en
stor roli i Frankrike, Benjamin Constant.
Har ni läst något af honom?
Jag: Nej, Ers Majestät, endast det
som stått öfversatt i våra tidningar.
Konungen: Det ar en begåfvad man.
Jag: Han tillhör ju det liberala
partiet?
Konungen: Ja, han är en at ledarna
för detta parti.
Paus. Då konungen ännu stod kvar,
var jag djärf nog att återknyta
samtalet.
Jag: Det förefaller mig som om
den som spelat en vacker roli under
hela fortgången af den franska
revolutionen vore markis de la Fayette?
Konungen (lifligt): Det gläder mig
att ni säger så. Jag tycker om att man
gör honom rättvisa. Det är en af de
hederligaste män, som någonsin funnits.
Jag känner honom synnerligen väl, och
jag är stolt däröfver. Under alla
omständigheter har han endast haft det
allmänna bästa för ögonen — men han
har ofta blifvit misskänd!
Jag: Jag hade stort medlidande med
honom under hans fångenskap i Olmutz.
Konungen: Ja, han blef mycket
misshandlad. — Hans hustru var en
ängel. Kanhända gjorde la Fayette henne
den orätten att vara kall emot henne
innan sina olyckor och att ej inse alla
hennes förtjänster, men i trots af detta
kom hon genast till honom och delade
hela tiden hans fångenskap med ett
tålamod och en ömhet, som verkligen voro
änglalika. Hon tröstade, vårdade och
höll honom uppe, och från att vara
en kallsinnig make blef han en
passionerad älskare! Jag försäkrar er, att det
var uppbyggligt att se honom med sin
familj, helt enkelt uppbyggligt. — Hon
dog af följderna af sina lidanden under
fångenskapen.
Jag: Det var dock en stor lycka
för henne att blifva belönad genom hans
kärlek. Hon har ej haft orsak att ångra
sitt lif.
Konungen: Ack, min fru, om vi
ej hade hoppet om en framtid efter
detta jordelifvet, skulle det knappast vara
mödan värdt att blifva född. Det är
detta som tröstar och stödjer oss under
lifvets alla mödor och besvär.
Jag: Och det är Ers Majestät som
känner det så! Minnet af så många
lysande handlingar, så många
välgärningar ....
Konungen: Min fru, för sin egen
del har man medvetandet om den goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
