Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett samtal med konung Karl XIV Johan. Ur Malla Montgomerys anteckningar. Med 1 bild - En rosensnäcka, ett haf... Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 JANE GERNANDT-CLAINE
giftbägare, berusar man sig ofta (med
stark betoning).
Jag: Det tycks mig, att han blifvit
hårdt straffad.
Konungen: Ja, detta straff är
fruktansvärdt för en människa som han.
Emellertid är han alltjämt densamme:
på ön St. Helena eller i Paris är han
alltid kejsare. Det försonar en smula
hans visade öfvermod, att naturen har
skapat honom sådan.
Jag: Skulle manuskriptet från St.
Helena kunna härleda sig från honom?
Konungen: Nej, han skulle ej
skrifvit det så, det är en spekulation. Men
det är ypperligt utfördt.
Jag: Jag finner honom för närvarande
högst beklagansvärd.
Konungen: Ja, det är en stor läxa.
Han förlitade sig endast på sitt eget
hufvud, rådfrågade blott sitt snille, och
som allt slites under tidernas lopp, har
han också utnyttjat detta hufvud till dess
yttersta möjligheter. Allt tar slut! Allt
blir utslitet! Det är endast hjärtats
godhet, själens renhet som består. Det är
det enda evigt unga som består! . . .
Slutet af detta samtal förtjuste Malla
alldeles. Att höra Bernadotte så tala
om Bonaparte. Hon vågade knappt
andas för att ej förlora ett ord.
Konungen talade sakta och fort, dansmusiken
ljöd; och då konungen lämnade sin plats
vid dörren, märkte Malla först att hon
hade den häftigaste hjärtklappning och
var helt andtruten. Med den allra största
ansträngning satt hon stilla och
återhöll sina tårar för att icke väcka
uppmärksamhet. Hon längtade hem för att få
i ro uppteckna detta märkvärdiga samtal.
EN ROSENSNACKA, ETT HAF.
Af JANE GERNANDT-CLAINE
Som hafvets rosensnäcka
hör ändlösa vågors tåg,
hör jag ditt väsens röster
eka i min håg.
Rosensnäckan rymmer
all rymdens musik i sitt fång; —
käre — att få lyssna
som hon och bli susande sång!
Famna viddernas längtan
och djupens förborgade ro,
det underfulla som bygger
emellan två själar en bro!
Mitt hjärtas hjärta har strängar,
som dallra af hvad du gaf; —
käre — jag tänker så ofta;
En rosensnäcka, ett haf. ..
r»Q’*sSXJU2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
