Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Henric Schartau. Af Nathan Söderblom. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 NATHAN SÖDERBLOM
med de präktiga skönlitterära verk, i
hvilka Jakob Knudsen ger den mest
lefvande bild man kan finna af
schartau-anismens danska parallelföreteelse, den
grundtvigianska fromheten. Emellertid
sammanhänga både det storslagna och
det afskräckande i kyrkoherden Krämpas
gestalt och hela den egendomliga
karak-tärsdaning och fromhetstyp, som
utmärker schartauanismen, på det närmaste med
kyrkofadern själf. Det må tillåtas mig
att till Ord och Bilds redaktör uttala ett
tack för hans uppmaning att med några
ord uppmärksamma Schartaus i år
inträffade hundrafemtioårsdag. Det skulle
ha skett genom någon, som själf sett
schartauanskt kyrkolif på nära håll. Mig
gick det, när jag för några år sedan tog
mig före att studera Schartau, på ett
sätt som kanske är typiskt. I stället
för den hiskliga föreställningen, som den
allmänna meningen, äfven i Uppsalas
teologiska och kyrkliga värld, där vi varit
för litet underkunniga om lundensisk
teologi och sydsvensk fromhet, fäster vid
namnet med den svarta klangen, inträdde
för mig faran att idealisera en man och
en riktning, som företedde manliga och
pålitliga egenskaper i motsats mot andra
gängse fromhetsriktningar.
Henric Schartaus yttre lif är snart
berättadt. Född den 27 september 1757
i Malmö, där fadern var stadsbokhållare,
sedan rådman, blef han ung student och
magister och prästvigdes redan vid 23
års ålder. Den första maj 1785 började
han sitt prästerliga arbete i Lund, som
skulle räcka i nära fyrtio år, först i den
andra, sedan i den första
stadskomminis-terstjänsten, hvartill hörde Stora Råby
och Bjellerup som prebende. När
Schartau dog den 2 februari 1825, fanns icke
en rad af honom utgifven på trycket.
Hans enda arbete med
teologiskt-veten-skapliga anspråk, »Om nådavalet», utgafs
samma år af juris professorn J. Holmberg-
son, Sedan dess hafva predikningar,
utkast, katekesutläggningar och bref af
honom offentliggjorts, tillsammans ett
ansenligt bibliotek på nära ett tjugutal volymer
och öfver 5500 sidor. Intet ståtligare
bevis kan gifvas på den utomordentliga
samvetsgrannhet, hvarmed Schartau
behandlade hvar predikan, hvarje fall i sin
själavård, hvarje timme af
nattvardsläsningen. På grafstenen läsas orden ur
Jeremias: »Hvad som har utgått af
mina läppar, det är inför ditt ansikte».
Här kan i sanning talas om ett arbete
gjordt inför Gud, ej inför människor.
Äfven till en för vanlig betraktelse ringa
prästerlig gärning var förberedelsen sådan,
att Schartaus anteckningar och bref
tillhöra det märkligaste och haltfullaste i
vår psykologiska, kateketiska och
predikolitteratur, änskönt han ingalunda afsåg
dem för trycket. Den som vill göra
Schartaus bekantskap bör börja med
hans Bref i andeliga ämnen.
Så samvetsmänniska Schartau var,
visste han med sig att en enda gång,
under trycket af sed och församlingens
önskan, hafva handlat mot samvetet. Det
var när han »konserverade huset».
Därifrån härledde han alla sina följande
svårigheter. Äktenskapet blef, trots skenet,
icke lyckligt. Skvallra ej sådana här
halft urskuldande råd om hans egna villkor?
»De som dagligen ha att sköta med
hvarandra i det jordiska, få icke se på
förbättringen, utan på friden»; i allmänhet
Ȋr det, enligt den andliga visdomen,
rådligast att hålla sig på så mycket större
afstånd i det andliga från hvarandra, ju
närmare man i det mänskliga måste
närma sig hvarann». Det är inte det enda
hos Schartau som får sin förklaring som
själfförsvar och själfuppmaning. Såsom
alla riktiga predikanter har han
företrädesvis predikat för sig själf.
Måhända bidrog äfven det egna
hemmets skola att lara Schartau den nog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
