Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gråfälls flykt. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÅFÄLLS FLYKT
Af SELMA LAGERLÖF*
— —––––Från den dagen, då Kärr,
hunden, kom till skogvaktaren, slutade
han alldeles upp med att drifva oloflig
jakt i skogen. Det kom sig nog inte
bära däraf, att han hade blifvit skrämd.
Han ville inte numera att skogvaktaren
skulle bli ond på honom. För sedan
skogvaktaren hade räddat hans lif,
älskade han honom öfver allt annat. Han
tänkte bära på att följa honom och vaka
öfver honom. Gick han hemifrån, sprang
Kärr före och undersökte vägen, och
satt han hemma, låg Kärr utanför
dörren och höll uppsikt öfver alla, som
kommo och gingo.
När det var lugnt på
skogvaktarebostället, när inga steg hördes på vägen
och husbonden gick och sysslade med
sina trädplantor, som han drog upp på
ett grönsaksland, brukade Kärr använda
tiden till att leka med älgkalfven.
Till en början hade Kärr inte alis
haft någon lust att ta sig af honom.
Men som han följde husbonden öfverallt,
gick han också med honom till
ladugården, när han gaf älgkalfven mjölk, och
han brukade sitta utanför kätten och
betrakta honom. Skogvaktaren kallade
kalfven Gråfäll, därför att han inte
tyckte, att han förtjänade ett grannare
namn, och Kärr var enig med honom
* Ur Nils Holgersons underbara resa genom Sverige. II.
Ord och Bild, iö:e ärg.
Teckningen af Erik Hedberg.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
