Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Linnés porträtt. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 KARL Wx\HLIN
tåren att upptäcka ett hittills okändt
porträtt af Linné, i pastellmålning, som med
säkerhet kan tillskrifvas ingen mindre än
Gustaf Lundberg. Det publiceras för
första gången i det föreliggande arbetet och
antages på mycket sannolika grunder vara
förstudie till ett större porträtt i halffigur
af Lundberg, hvilket synes ha gått förloradt
i original men af hvilket två kopior
konstateras. På grund af ett bref från Linné,
i hvilket namnet Lundberg nämnes, skulle
man vilja datera detta porträtt 1753. På
mig gör det dock intrycket att ej vara
senare än 1740-talet. — Tidigare har en
annan porträttmålning af Lundberg,
tillhörande fru Wijk född Dickson i Stockholm,
stundom fått gälla för porträtt af Linné;
men ingenting kan tydligare än det
nyupptäckta originalet af Lundberg klargöra, huru
litet denna för öfrigt mycket vackra
målning har med Linné att skaffa.
Linnéporträtten från 1750- och 60-talen
äro af jämförelsevis mindre intresse. Man
finner dock bland dem ett nytt porträtt af
Scheffel (1755), som återgifvits i en lyckad
gravyr af den danske kopparstickaren I. M.
Preisler. Ansiktet är måladt med pietetsfullt
intresse, men den bristfälliga
modelleringen af kroppen under kläderna och
svagheterna i proportionerna förråda den
åldrande konstnären. Ställningen från det
tidigare porträttet är så godt som utan någon
förändring upprepad.
Bland medaljongerna i biblioteket å
Drottningholm, som inreddes af Lovisa
Ulrika, finns äfven en som föreställer Linné.
Ur Sven Hedins minnesteckning anför
författaren följande rader från beskrifningen af
en middag vid konungaparets enskilda
taffel, till hvilken Linné blifvit inbjuden:
»Sedan man under måltiden mycket talat om
Natural-Historien, frågade Drottningen v.
Linné: om Han haft bud från
Statue-Bild-huggaren Sergel, som blifvit anbefald att
förfärdiga Hans medaillon. v. Linné
svarade att Han vore kallad att infinna sig,
men utbad sig underdånigst att få veta,
hvartill medaillonen vore bestämd»
(fortsättningen upplyser intet vidare i detta ämne).
I ett bref af den 29 oktober 1765 till A.
Bäck yttrar Linné: »Om min broder råkar
hofintendenten Rehn, så skäm ut honom
som ej skaffat mig mitt gipshufvud som
Hennes M:t lätt senast aftaga. Han
lofvade mig, men giör intet. Säg sal. Hår-
leman gjorde ej så.» Med »gipshufvudet»
menas tydligen en afgjutning af den
ofvannämnda, af Sergel beställda medaljongen.
Vår förnämste Sergel-kännare, d:r Göthe,
har emellertid meddelat professor Tullberg,
att han anser medaljongen på
Drottningholm ha blifvit utförd på Larchevesques
atelier, antingen af honom eller af hans
dåvarande medhjälpare Sergel. I
hvilketdera fallet som helst har den ingen
påtaglig likhet med de bästa Linnéporträtten och
står äfven tämligen främmande för den
medaljong, som Sergel efter Linnés död
modellerade för grafvården i Uppsala
domkyrka.
Ännu ett porträtt i skulptur af Linné
utfördes under hans lifstid, nämligen den
ofta afbildade lilla medaljongen af C. Fr.
Inländer, om hvilken Linnés eget omdöme
föreligger i ett bref till
Vetenskapsakademiens sekreterare P. W. Wargentin. Det
heter däri: »Ett nytt och stort prof af Min
Herres grace emot mig har jag i dessa
dagar haft genom Hr Inländer, som mig
pus-serat i vax så mästerligen, att alla säga sig
aldrig sett så mästerligt och så likt. Man
ser med förundran äfven nu hos oss folk,
som då de lägga sig med allvar på något
gå längre än andra nationer. Det vore en
obotlig skada, om ett så mästerligt subjekt
ej skulle komma att resa och drifva sin sak
till det allra högsta, ty sådana äro seculaire.»
Det är sannolikt att Linné uttryckt sig så
kraftigt för att därmed lägga ett godt ord
för en ung man, hvars begåfning och
karaktär gjort intryck på honom, och kanske
runno hans egen ungdoms kamp och
svårigheter honom härvid i minnet. Säkert är
att en af den svenska konstens
framtidsförhoppningar bröts, då den unge skulptören,
om hvilken man för öfrigt vet så litet, ett
par år senare skördades af döden. Hade
han icke kommit i tillfälle att utföra detta
förträffliga arbete, skulle hans namn
troligen numera varit alldeles förgätet.
Inlanders medaljong är återgifven i de vackra
Wedgwood-medaljongerna, af hvilka den
ännu existerande fabriken utgaf en
reproduktion vid jubileet.
Vid Vetenskapsakademiens sammanträde
den 16 mars 1773 föreslog dess sekreterare,
»om icke K. Akademien nu, då Herr v.
Linné någon tid qvarblifver i Staden, ville
låta någon af våra bästa Målare göra ett
Portrait af honom, at pryda Sammankomst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
