Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Linnés porträtt. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS PORTRÄTT
551
till Kungl. Academien, kan jag vist aldrig
ha något emot, utan är dermed ganska
nöjd.» Man hade alltså från Akademiens sida
ifrågasatt hans samtycke, och den
grannlaga frågan hade fått en för alla parter
tillfredsställande lösning.
Professor Tullberg drar porträttlikheten
af Vetenskapsakademiens bild i tvifvelsmål.
Han stöder sig härvid dels på Hedins
ofvan citerade uttalande, åt hvilket han
gifvit en ganska tvifvelaktig tolkning*, dels
på S. L. Gahms anteckning: »Men det som
Hr Roslin målade tyckte han sjelf [Linné]
wara mycket likt, andra att det var mindre
likt, och koppartrycket derefter i 4 ° som
Roslin bestyrde om i Paris på Kongl.
Swenska Wetenskaps Academiens bekostnad, blef
långt mindre likt än de små förut»
(Ber-nigeroths m. fl.). Jag ber att få taga fasta
på detta yttrande, som tydligt anvisar
gravyren en plats långt under originalet,
eftersom författaren vill på Roslins porträtt
direkt öfverföra de ofördelaktiga omdömen
om Bervics kopparstick, som han citerar,
enär detta »är mycket likt originalet».
Ja, likhet och likhet — det kan menas
mycket olika saker därmed. Det finns ej
blott kvantitativ — större och mindre —
likhet, utan äfven kvalitativ — likhet på
skilda sätt. Det kan finnas likhet i
karaktär och själsligt uttryck lika väl som i
markerade drag. Kraffts och Roslins porträtt,
som författaren finner så egendomligt olika,
hafva dock i uppfattningen af den lefvande
människan mycket gemensamt. Den
liffullt tindrande varma blicken och* det hj
ärtegoda leendet, det snillrika och innerliga i
Linnés väsende lysa oss ur dem båda till
mötes. Dessa drag äro i påfallande grad
förringade i kopparsticket. Det personliga
hos Linné har ej kommit med, och man
gör därför orätt i att utan vidare på
Roslins porträtt tillämpa allt det klander, som
kopparsticket framkallat.
Låt oss nu höra Linnés eget
omdöme. I sina »Egenhändiga anteckningar»
yttrar han 1775’ »Herr Roslin, som af
andra tager 1,000 plåtar, gör Linnés
Portrait gratis och så förträffligt, att intet kan
vara likare- alla andra äro något olika.»
I en annan anteckning heter det: »Lffigies
Roslini optima» (Roslins bild ypperst).
* Vid ett annat tillfälle, i fråga om likheten af
J. Forsslunds byst, fäster förf. ej någon vikt vid
Hedins omdöme.
Denna mening delades äfven af
Vetenskapsakademien, då den lät utföra det
kopparstick, hvarmed den ville hedra sin
store stiftare, icke efter Kraffts målning,
som den dock själf hade beställt och
hvilken då ännu ej var graverad, utan efter
Roslins ett år senare målade porträtt. Dess
höga uppskattning af detta röjes äfven i
protokollet angående porträttets
öfverläm-nande till akademien: »Secreteraren fick
befallning att med de utsöktaste ord tacka
honom [Roslin] för detta tillbud, som af
Academien med största fägnad emottogs.»
Till Linnés porträttörer hör äfven
Magnus Hallman, som först var student men
därefter slog sig på porträttmålning. Hans
porträtt af Linné af år 1769 (på
Hammarby) röjer ingen konstnärlig förmåga.
Senare nöjde han sig med att kopiera Kraffts
och Roslins bröstbilder. Påfallande är, att
de båda kopiorna af Kraffts målning äro
utförda samma år som denna och att
Hallman efter tillkomsten af Roslins porträtt
kopierade uteslutande detta (åtminstone sju
gånger)*. Man kan häraf sluta, att Roslins
porträtt hos hans samtida gjort större lycka
än Kraffts, och då porträtt i allmänhet
pläga bedömas uteslutande ur
likhetssynpunkten, kunna vi utan tvifvel se upp till
Roslins målningar med fullt förtroende till
dess porträttlikhet. Då Linnés bild gått
till eftervärlden företrädesvis genom de
Roslinska porträtten, af hvilka katalogen
upptager ej mindre än 137 efterbildningar
i oljemålning, gouachmålning, kopparstick,
stålstick, litografi, träsnitt, ljustryck o. s. v.,
under det att motsvarande tal för det
Krafftska porträttet ej uppgår till mer än
8, så grundar detta sig pä en uppfattning,
som går tillbaka till Linnés egen tid.
Glädjande är emellertid att äfven Kraffts
porträtt, efter en lång tids förgätenhet, nu
återkommit till heders, hvilket det väl förtjänar.
För att till sist låta höra, hvad en
framstående kännare af 1700-talets konst och
en hängifven beundrare af Linné fått för
intryck af Roslins verk, anför jag några ord
af Oscar Levertin, skrifna för att
»ådagalägga, att Roslin dock nått långt djupare i
sin skildringskonst än det vanliga omdömet
velat påskina». Han yttrar: »Bilden af
Linné gifver fulländadt sexualsystemets
* En af dessa senare kopior skall enligt
traditionen ha tillhört Linnés dotter Lovisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
