- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
570

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den romantiske studenten. Randteckningar till litteraturhistorien. Af Klara Johanson. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

570 KLARA JOHANSON

lige mästaren», som träffas omgifven af
sin ungdomliga skola likt en ny Rafael.
I biblioteket, som han endast hinner
flyktigt ögna på, föreställer han sig, hur
dråpligt »broder S**», d. v. s. lilla
Schröder, skulle må bland dessa högar af
inkunabler och illuminerade manuskript. Men
i de brokigt hopställda konstgallerierna,
»dessa magasiner», finner han sig icke
till rätta.

Dessutom angriper det nya klimatet
hans i södern stärkta bröst, och snart
bryter han ånyo upp med Dresden i
sikte. Dessförinnan hade han i sällskap
med en landsman, konstnären Salmson,
företagit en fottur till Salzburg, där han
på värdshuset »Gyllne oxen» roades af
en teatertrupp, direkt ur Wilhelm
Meis-ters Lehrjahre — de litterära
hågkomsterna lågo alltid framme.

Augsburg skänker honom den första
aningen om en ärlig gammal riksstad,
men Nurnberg fängslar honom »meden
magisk kraft» i två hela veckor. Det
var icke mer än ett fjärdedels sekel sedan
denna magiska kraft uppdagades. Ännu
1797, då Goethe dröjde i Nurnberg några
dagar på genomresa, endast för att
sammanträffa med bekanta, kunde han återge
sina intryck i denna torftiga notis: »Die
Stadt bietet mancherlei Interessantes an,
alte Kunstwerke, mechanische Arbeiten,
sowie sich auch tiber politische
Verhält-nisse manche Betrachtungen machen
lassen.» Men då höll redan den
konstäls-kande klosterbrodern på att i sin
äst-etiska andakt skapa den Diirers, Sachs’
och Pirckheimers förtrollade stad, som
alltsedan dess hvarje bildad turist
bedå-rats af.

När Kernell med ens befann sig midt
bland dessa höga, af röd sandsten
murade gamla gafvelhus och dessa gotiska
kyrkor och brunnar — »då var det
sannerligen liksom jag kommit in i femtonde
eller sextonde seklet tillbaks från de karak-

tärslösa adertonde och nittonde, som jag
lämnade i Munchen, hvilken stad är i
mitt tycke högst vanlig och ej äger en
enda utmärkt punkt». Romantikern står
här först rätt säkert på sin egen mark,
på den ståndpunkt, som ännu är hvarje
längtansfullt tillbakablickande
skönhetssökares, och markerar skarpt sitt affall
från det släkte, som icke visste några
elakare anmärkningar mot en stadsplan
än »trånga, krokiga gator» och
»oregelbundna byggnader».

Det en smula planlösa, på en gång
sybaritiska och ansträngande
vandrings-lifvet började emellertid trötta den
allvarlige och pliktfaste unge mannen,
pengar hade han naturligtvis inte till
öfvermätt, och det syntes honom klokast att
småningom dra sig hemåt mot hösten.
Men en afstickare från Nurnberg till det
nära Erlangen med ett besök hos
Schelling, som nu verkade vid universitetet
där, vållade en betydelsefull ändring i
hans kurs.

Den store romantikfilosofens kraftigt
varma och imposanta personlighet intog
plötsligt och ohjälpligt Kernell, på
samma sätt som förut Atterbom och efteråt
Geijer, ja till och med den ettrige och
ortodoxt pansrade Fahlcrantz.

Per Ulrik beslöt att slå sig ner vid
mästarens fötter, och så kom det sig, att
han under sin sista höst och vinter fick
lefva det stilla och gemytfulla studentlif,
som han i botten alltid trånade efter, i
en för honom idealisk omgifning, »en
liten stad, ungefär så stor som
Linköping men långt vackrare och
ordentligare, med goda, sandstensbelagda, alltid
rena gator samt hvita två våningars
stenhus med gröna jalusier eller luckor för
fönsterna». — »Vid slutet af staden bor
jag vid en öppen plats; en kyrka ligger
midt för mina fönster, så nära, att jag hör
orgorna och sången och hvarje afton kl.
6 den koral, som spelas med blåsinstru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free