- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
577

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rymlingen. En studenthistoria. Af Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RYMLINGEN

EN STUDENTHISTORIA
Af GUSTAF ULLMAN

Han var af rik skånsk bondsläkt,
bortskämd och välfödd, men ett utmärkt
läshufvud. Han hade redan med glans

tagit medikofilen.––––I soffhörnet vid

väggen, midtemot Salmsons plågoläger,
halflåg Stening, en liten pigg och
svartmuskig småländing, redan till hälften
filosofie kandidat och en smula journalist
på lediga stunder.

Båda hörde till den studentsort, som
på en gång roar sig och sköter sig. —
De voro klass- och studentkamrater till
Salmson. Han var af ett annat slag än
de. En af deras bästa förlustelser var
att bevista Salmsons »lever» annandagen
efter en »skräll», d. v. s. ett dunderkalas.

Och i dag hade han annandag, ty
de hade kvällen förut druckit honom
under bordet. Deras ystra skratt genljöd
som domedagsklockor i Salmsons
värkande hufvud.

—- Nå, hur mår du? —frågade
Stening uppmuntrande.

Salmson vaggade hufvudet på
kudden, med ett doft stönande.

— Bra svaradt! skojade Jeppson.

— Hvad gjorde jag i går? —
undrade offret och vände sitt askbleka
ansikte mot de glada vännerna.

— Allting! — svarade båda
samtidigt.

— Men, närmare bestämdt? Jag minns
inte.

— Ja, det är bäst att inte veta —

Ord och Bild, i6:e årg. 37

\// mRULLGARDINERNA flögo
lV| 1-^ ^1 upp med en smäll.
Majmid-f/\j| \ (ml dagens sol bröt med ett svall
r ^ £g af guldskimmer in i Salmsons
rum — en vanlig studentkammare, fast
just • nu i utomordentlig oordning. —
Sömnigt öppnades hans ögon, klippte
nervöst mot skenet, som brände dem
likt eld, krympte ihop och ville åter
sluta sig.

En skrattsalva väckte honom pä nytt,
obarmhärtigt grundligt. Förvirradt,
hjälplöst såg han sig omkring.

— Hvad hade händt honom? Hvad
hotade honom? Hans sjuka samvete
vaknade snabbare än hans minne — det
hade för resten stuckit och knipit i en
ringdans af mardrömmar nu fram mot
morgonsidan.

— Jo, så stod det till! Han låg halft
påklädd på sin säng, med smutsiga skor
på det fina täcket; hans nya vårrock,
smyckad af otaliga misstänkta fläckar,
hängde öfver en stolrygg, och på golfvet
lyste den hvita mössan, men inte
särdeles hvit längre, ty midt öfver
sammetskullen stod det svarta märket af en
smutsig klack.

Vid skrifbordet, där ett par
manschetter vaggade på krönet af en
dammig boklunta, satt Jeppson, blossande
rödblommig och med en sky af
guld-blondt silkeslent hår brusande fram under
mössskärmen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free