Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Kritik af materialismen. Ett efterlämnadt fragment. Af Gustaf Björklund. Med 1 bild - Allmänna anmärkningar mot materialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITIK AF MATERIALISMEN 591
lifvet upphör därför icke, alldenstund det
ständigt tillkommer nya atomer, hvilka
ingå en ny sammansättning och
följaktligen bilda en ny själ.
Låtom oss nu återgå till vår
brottsling. Det är tydligt, att han under
loppet af de 14 åren kan göra skäl för detta
namn. Men hur är det sedan? Han är
ju efter dessa 14 års förlopp från topp
till tå en alldeles ny varelse. Med hvad
rätt anklagar man denna? Om jag t. ex.
har ett ur, som går illa, och därför till
en början tager bort själfva urverket och
ditsätter ett nytt; efter någon tid tager
jag äfven bort den gamla boetten och
låter ditsätta en annan. Slutligen
aflägsnar jag för fullständighetens skull äfven
den gamla urkedjan och anskaffar en ny
sådan. På detta sätt har jag ju fått ett
alldeles nytt ur, och kunde jag samla
ihop alla delarna af det förra uret och
åter sätta dessa delar i samma
förhållande som förut, så skulle jag ju hafva det
gamla tillbaka. Inte rår emellertid det
nya uret för, att det gamla gick illa?
Alldeles lika mycket skiljer sig den nya
varelsen från den gamla. Rår hon för,
att den gamla begått ett brott? Vi
upprepa det: Med hvilken rätt anklagar man
denna? Dessa fötter gingo icke den orätta
vägen; denna hand sträcktes icke i
afsikt att förrätta den brottsliga gärningen ;
denna hjärna producerade icke den
brottsliga tanken och afsikten. Han är efter
dessa 14 års förlopp så långt ifrån
att vara en brottsling, att man tvärtom
måste yrka på, att det är ett brott att
ens benämna honom vid detta namn.
Skulle någon vilja invända, att den forna
varelsen (brottslingen) var en nödvändig
förutsättning för den nya och därför
möjligen borde tillräknas något af den förres
brott, så svaras, att föräldrar i samma
mening äro nödvändiga förutsättningar
för barnen. Men ingen säger, att sonen
är brottslig, därför att fadren är det.
Han är likväl medveten om, att den förra
varelsen var brottslig, och det är just
hvad äfven alla andra, som känna till det
ponerade brottet, äro medvetna om.Denna,
nya varelse är i detta fall lik alla andra
men därför äro ju hvarken de eller han
brottsliga.
Skulle han, trots allt detta, anses och
själf anse sig brottslig, borde det vara
materialisternas plikt att så fort som
möjligt rycka såväl honom som alla andra
ur dessa villfarelser. Detta torde dock
för dem blifva ganska svårt, äfven om
brottslingen hunnit blifva fullkomligt ny
och åter ny hundrade sinom hundrade
gånger under sin lefnad; man är icke
desto mindre öfvertygad, att det är
samma person som begått det ponerade
brottet. Detta kan icke innebära annat
än att man är medveten om att det,
som i strängaste mening gör honom till
person, är något konstant och
oföränderligt i motsats till den växlande och
föränderliga kraften och materien.
Medvetandet om detta, hvilket måste vara af
annan art än det sinnliga, kan därför
endast vara en chimär. Men på
materialistisk ståndpunkt hafva vi förut visat,
att chimären i och för sig såsom chimär
betraktad är omöjlig att kvarhålla.
Således hafva vi äfven här ett faktum, som
för materialismen är och förblir
oförklarligt.
Lika litet som materialismen kan
förklara medvetandet om att det är samma
jag som perdurerar under all växling,
lika litet kan det faktum, att vi äga
minne af det förflutna, förklaras. Alla de
tankar och känslor, som jag vid en viss
tidsperiod äger, äro en produkt af just
dessa atomers och de i dem integrerande
krafternas förhållande till hvarandra. Men
»med materien försvinner tanken»,
utropar d:r Buchner triumferande. Sedan
just dessa atomer och dessa krafter
utträdt ur just denna förening, som just i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
