- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
593

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Kritik af materialismen. Ett efterlämnadt fragment. Af Gustaf Björklund. Med 1 bild - Materien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRITIK AF MATERIALISMEN

593

sålunda från denna sida sedd är till just
på detta sätt. Tänka vi t. ex. på en
triangel, så veta vi, att den kan vara
antingen liksidig eller oliksidig.
Liksidig-heten och oliksidigheten äro då
egenskaper hos triangeln. Om jag nu tänker
bort en af dessa egenskaper, till
exempel liksidigheten, så förändras triangeln
i så måtto, att han blir inskränkt till de
oliksidiga. Triangeln kan från en annan
sida sedd vara antingen trubbvinklig,
spetsvinklig eller rätvinklig. På samma
sätt, om jag tänker bort någon af dessa
egenskaper, så upphör därför icke
triangeln att finnas till, han blir blott
begränsad (inskränkt). Alla sådana
egenskaper, som man kan tänka bort, utan
att triangeln upphör att finnas till, kallar
man oväsentliga eller tillfälliga egenskaper.
Om triangeln är stor eller liten,
spetsvinklig eller trubbvinklig, liksidig eller
oliksidig, är för triangeln såsom triangel
betraktad likgiltigt.

Helt annat blir förhållandet, om jag
säger, att triangeln är en tresidig figur
och tänker bort denna egenskap. I
samma ögonblick som jag tänker bort
egenskapen af tresidig figur, upphör själfva
triangeln att finnas till. Att så skall vara
förhållandet är klart däraf, att egenskapen
att vara tresidig figur just utgör triangelns
begrepp, och en saks begrepp är sakens
egentliga väsen. Hvarje bestämning eller
egenskap, som ingår i en saks begrepp,
kallas för väsentliga bestämningar eller
egenskaper. Kallar jag sålunda en saks
begrepp för en egenskap hos saken, så
är det ju klart, att i och med detsamma
jag tänker bort denna egenskap, tänker
jag också bort saken själf, och ingenting
återstår sedan af denna. Fasthålla vi
nu detta, så skola vi genom följande
enkla resonnemang söka intränga i
materiens väsen. För att underlätta
tanken kunna vi fixera just denna bok, som
läsaren för ögonblicket sysselsätter sig

Ofd och Bild, iö:e årg.

med. Denna bok är nu, utom hvad den
för öfrigt kan vara, en materiell substans,
i hvilken kraften ingår såsom egenskap.
Låtom oss nu fullständigt tänka bort denna
egenskap och tillse hvad vi sedan få kvar.
Hur går det med boken, sedan vi tänkt
bort kraften? Läsaren skall utan tvifvel
svara, att boken faller sönder i tusen bitar.
Detta är alldeles riktigt. Låtom oss nu
tänka på en af dessa bitar, t. ex. just
den, som från en sida sedd begränsas
af den bokstaf, på hvilken läsarens öga
i detta nu faller. Månne denna är
räddad undan förödelsen? Skulle sålunda
denna bit finnas kvar, så kan det endast
vara möjligt därigenom att hos
densamma ingår en sammanhållande kraft; men
vi skulle ju tänka bort all kraft och
således äfven denna. Följden blifver då
äfven här densamma. Denna lilla bit
faller äfven sönder i tusen ännu mindre
delar. Ponera vi vidare en af dessa, så
inträffar precis detsamma. På lika sätt
går det naturligtvis med alla de andra
delarna af boken. I samma grad som
jag sålunda tänker bort kraften, samma
grad af verklighet förlorar boken, och har
jag tänkt bort all kraft, så har jag också
tänkt bort all verklighet från boken, hvad
som återstår är blott det tomma intet.
Detta eller intet blef således det, som
för tanken återstod, sedan man skilj t
kraften från materien, hvilken eljes för
föreställningen är så fast och handgriplig.
Med kraften togo vi sålunda bort själfva
väsendet i materien, det är själfva
materiens begrepp. Är nu kraften en
egenskap hos materien, och materien i sig
själf det rena intet, ren negation, så skulle
kraften vara en egenskap hos det rena
intet. Men intet har intet till egenskap,
alltså skulle med materialismen till
utgångspunkt äfven kraften vara intet. Detta
strider dock mot det resultat, till hvilket
vi kommo. Kraften var nämligen just
det, som gaf det sinnliga tinget dess verk-

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free