- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
595

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Kritik af materialismen. Ett efterlämnadt fragment. Af Gustaf Björklund. Med 1 bild - Kraften

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRITIK AF MATERIALISMEN 595

Det är då klart, att i samma grad
som jag tänker bort negationen (bristen,
kraftlösheten) hos kraften, skall denna
därigenom i samma grad vinna i
verklighet. Att det ligger i kraftens begrepp
att vara negerad eller materiell, återstår
nu att visa. Dessförinnan vilja vi
anmärka, att om någon brist eller negation
finnes hos kraften, så måste denna
negation äfven ligga i själfva kraftens egen
grund. Ty ingenting finns i följden, som
icke förut låg i grunden; följden är
därför aldrig skild från grunden, utan
grunden är alltid fullkomligt närvarande i
följden. Således är följden endast grunden
från en viss sida. Finnes därför någon
brist eller negation hos kraften, så faller
denna negation aldrig utom kraften, utan
måste nödvändigt ligga i själfva kraftens
eget väsen. Tänka vi nu på kraften,
så låg det i dess begrepp att vara
verksam och genom denna verksamhet
framträda i sina verkningar. I begreppet
verksamhet ingår alltid med nödvändighet
begreppet brist eller negation, såsom
enhvar vid närmare eftertanke lätt skall finna.
En verksamhet är alltid riktad på en brist,
hvilken i och med verksamheten så
mycket som möjligt öfvervinnes. Allt
ofullkomligt eller bristfälligt är därför
verksamt, och verksamhetens mål är att söka
reducera bristen eller ofullkomligheten
till den minsta möjliga.

Därigenom att det sålunda alltid ligger
i kraftens väsen att framträda under
verksamhetens form, är äfven bristen eller
negationen gifven. Att kraften inom sig
måste hysa negationen, kommer ännu
tydligare att visa sig, ifall man ponerar, att
kraften vore befriad från all brist, eller
vore fullkomlig kraft. En fullkomlig kraft
vore då en sådan, hvilken liksom i ett
slag vore verklig i alla sina yttringar.
Följden eller verkningarna vore då gifna
i och med själfva grunden och utan all
verksamhet. Men detta vore då något

annat än kraft, enär det alltid ligger i
kraftens begrepp att vara verksam och
att endast under denna form
framträda.

Det är sålunda en motsägelse att tala
om en fullkomlig kraft, det vore ju
detsamma som att säga, att allt ofullkomligt
vore fullkomligt, hvilket är orimligt.

Vi finna således, att om vi
fullständigt tänka ut hvad som ligger i kraftens
eget begrepp eller väsen, så hafva vi i
och med detsamma bristen eller
negationen gifven. Man kan aldrig säga, att
något verkligt är en egenskap hos bristen
i sig själf, utan alltid tvärtom, att bristen
är en egenskap hos något verkligt.
Kraften är således icke en egenskap hos
materien, utan tvärtom, materien är en
egenskap hos kraften, hvilket vi gentemot
materialisterna måste fasthålla. Orsaken
hvarför materialisterna stanna vid ett
alldeles motsatt resultat ligger däri, att
hvarken materien eller kraften såsom materia
och kraft betraktade underkastats någon
grundligare undersökning. När
materialisterna förklarade, att materien består af
atomer, så funno vi, såsom förut är nämndt
och af d:r Biichner själf medgifvet, att
atomerna endast vore en föreställning och
att hvarje begrepp om dessa fullkomligt
saknades.

Om vi nu för ett ögonblick återgå
till det resultat, till hvilket vi kommo,
nämligen att bristen eller materien var
en egenskap hos kraften, så få vi se,
hvartill detta leder. Allt det, som inom sig
hyser en brist, förutsätter ytterst det,
som fyller eller sufflerar denna brist eller
negation. Det nämligen, som i sin egen
grund innesluter brister, har därför ock
en bristfällig grund, det vill säga en grund,
som i yttersta mening icke kan uppbära
eller vara genom sig själf — sin egen
grund. Detta gäller allt, som för vår
dagliga erfarenhet är gifvet. Det l som
har en bristfällig grund kan icke för sig

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free