Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rudyard Kipling. En utvecklingslinje. Af August Brunius. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDYARD KIPLING 599
är hårda läroår. Pressen fordrar
öfverallt sin man helt, hans arbetsvilja, hans
intelligens, hans moraliska kraft. Men i
Indien är det journalistiska arbetet ännu
mödosammare än i Europa i följd af det
invecklade förvaltningsmaskineriet, de
egendomligt hoptrasslade ras- och kulturförhållandena
och slutligen klimatets förlamande makt.
Men den unge Kipling undandrar sig inte
arbetet, om än aldrig så tungt. Han
beskrifves vid denna tid som en gulhyad,
kutryggig yngling med glasögon på den
korta energiska näsan; bräddfull af ett
sprudlande humör, ständigt med den
bläckiga pennan i högsta hugg och ett infall
eller en anekdot på tungan. Det var svåra
år, men också lyckliga år, ty han börjar
känna sin förmåga och sin styrka.
Efter fem års tjänande i »Civil and
Military Gazette» i Labore — ett tjänande
för Lea med rent journalistiskt arbete" —
flyttas han öfver till den mera litterära
»Pioneer» i samma stad, där han under få år
strör ut en massa skisser och dikter förutom
aktuella skildringar från olika delar af
Indien. År 1889 skickas ban — fortfarande
i rätta stunden tyckes det — ut på en
världsomsegling för att liksom afsluta
.detaljstudiet med en omfattande syntes. Resan
går öfver Japan, San Francisco och
Newyork. Och slutmålet är London — det
fruktansvärda, det alltuppslukande London,
en värld i smått, de engelska diktarnas lust
och förtviflan. Skall den lilla
lokalstorheten dragas in i hvirfveln och malas till
stoft? Eller kommer han också här i rätta
stunden — omedvetet sökt och efterlängtad?
IL
Den moderna engelska skönlitteraturen
erbjuder ett egendomligt skådespel. Man
vill fördjupa sig i den och söker en
ingång; man finner ingen. Skönlitteraturen
är en fullständig vildskog öfverlämnad åt
sig själf; och den som af sin främmande
nationalitet är beröfvad möjligheten att leta
sig väg på känn, går lätt vilse. Han finner
endast böcker, böcker, böcker i oändlighet
•— inga skolor, inga system. I och för sig
är väl skolbildandet intet absolut gynnsamt
fenomen; i Frankrike, där det gått till den
ytterligaste öfverdrift, kan man väl snarare
betrakta systematiserandet, skolbildandet som
ett lindrigt dekadanstecken. Litterära skolor
RUDYARD KIPLING. UNGDOMSPORTRÄTT.
födas numera sällan af en stark intellektuell
rörelse; de lefva anspråkslöst på en eller
två magra idéer och dö inom kort en
naturlig död af själfförgudning, af isolering,
af konstnärlig tvinsot. Eller också lefva
de en längre tid ett onaturligt och hektiskt
lif, uppehållna af en gåtfull organismens
seghet.
De litterära skolorna och
trosbekännelsernas mångfald äro ett fenomen hos en
gammal kultur; de vittna om ålder och
kunna betyda ålderdom. Det är icke
saknaden af skolor som synes vara den största
bristen i modern engelsk litteratur, men
väl saknaden af ledande personligheter,
kritiska andar, som ge nya lösensord och
omvärdera värdena. De unga författarna
kasta sig in i den litterära konkurrensen
på samma sätt som genomsnittsbritten börjar
sin struggle for life, hänsynslöst armbågande
sig fram i hopen; eller också stanna de i
förnäm isolering, nöjda med de fås bifall
och uppskattning. Vådorna af ett dylikt
fritt tillstånd behöfva inte framhållas, de
ligga i öppen dag; men man ser också
lätt den stora fördelen. De största begaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>