Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rudyard Kipling. En utvecklingslinje. Af August Brunius. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDYARD KIPLING 601
portern och kåsören, är i dag en celebritet.
Efter att ha tillbragt en bedröflig vinter i
London med journalistiskt arbete för att
uppehålla lifvet* ser han sig plötsligt
försatt i den ställningen att arbeta som en
slaf för att uppehålla sitt rykte. På hans
bord trängas bjudningskort från societén,
den litterära såväl som den olitterära och
-— karaktäristiskt nog — nästan alla
obesvarade. Det vittnar om en imponerande
soliditet i karaktären, att den 25-årige
författaren inte tappade hufvudet inför en så
abnorm framgång. Men hvad han ville
var inte social succés; hans afsikt var, som
ha konrt uttryckte sig till en intervieware,
att göra godt arbete — ingenting annat.
Det är, som jag redan framhållit, alis
icke oförklarligt, att han slog så fullständigt
igenom. Publiken, som alltid jäktar efter
nytt, hade vid denna tidpunkt mer än eljest
fullgoda skäl att söka och hoppas förnyelse
af en debutant. Hans första böcker »Plain
tales from the hills» och »Wee Willie
Winljie:», hvarrfted han skapade sitt namn,
hålla dock icke som helhet betraktade stånd
inför en strängt konstnärlig granskning; de
mån^a noveletterna voro mycket ojämna
till din kvalitet: man snubblar öfver kåserier
och ^betydliga historietter ögonblicket innan
man kommer till ett litet mästerstycke af
lefvajnde humor och besjälad fantasi.
Kanske var det just denna ojämnhet som var
en ^f betingelserna för framgång. Han
hade intet af den vedertagna
författare-typeiis omsorgsfullhet och betänksamhet;
det Var ingen Thomas Hardy, som på hvarje
punkt af sin framställning synes mäta den
med verkligheten, ingen Stevenson, som
tillbragte timmar med att fila och ansa
stileit. Kiplings vårdslöshet och
hänsynslöshet imponerade som utslag af en [-naturkraft],-] {+natur-
kraft],+} den där hvarken vrakar eller väljer
utan helt enkelt slår ned.
Miljöns nyhet var ju också en
bidragande orsak. Indien var nytt i litteraturen
— Och likväl gammalt nog. I århundraden
hade turister och lärda män skrifvit tjocka
böcker om Indien; och ingen människa
hade känt sig närmare berörd. Men i tidens
fullbordan kom en ung journalist och
flyttade Indien innanför våra fyra väggar.
Det var något helt annat. Författaren gick
själf omkring ibland oss och visade på de-
* Hans erfarenheter under denna vinter
återfinnas i förklädnad i >The light that failed».
RUDYARD KIPLING. TECKNING AF
PERRITON MAXWELL.
taljerna med en humoristisk-nonchalant
berättareton. Vi sågo människor och djur,
blott han nämde deras namn. Han talade
om bergsbäckarna, som svällde af klaraste
snövatten, och vi njöto deras svalka med
hela vår varelse; han talade om slättens
röda solhetta, och vi förtvinade. Han talade
hastigt och ironiskt för att dölja sin rörelse
— och vi voro djupt skakade; han
skrattade kort — och vi skreko af förtjusning;
han sänkte rösten till en hviskning, och en
rysning som af ett spann isvatten lopp
utefter våra ryggar. Emellanåt vaknade vi
upp ur vår bedöfning och insågo, att han
icke blott var en verklig trollkarl utan
också ett stycke af en vanlig taskspelare;
flera af hans trollkonster än vi trodde voro
kanske rena skojet; men än sen: kunde
man begära bättre än att bli så trefligt
dragen vid näsan!
Sedan Dickens’ dagar har man icke hos
vuxna människor sett ett sådant abnormt
intresse för dikt. Och detta var inte
inskränkt till England. I Tyskland, i
Skandinavien njöt man lika oerhördt; till och med
i det kinesiskt tillmurade Frankrike trängde
han in på några få år. Öfverallt samma
skådespel. Gamla stofiler, som aldrig tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
