Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Spanska teaterförhållanden. Af Adolf Hillman. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6io
ADOLF HILLMAN
EMILIO THUILLIER.
Moratin och Breton de los Herreros till
Echegaray, Galdös, Blasco och Dicenta, och
utförandet det bästa, hvilket ej hindrar, att
Mario med sin trupp, af brist på
uppmuntran från publiken, tidtals nödgas ge
sig ut på turnéer till Malaga, Valencia,
Barcelona, Bilbao, Salamanca, Valladolid
ete. och därefter öfver hafvet till Mejico,
Cuba och andra spansktalande länder.
Tvänne stora sceniska konstnärer, som
understundom stått i spetsen för egna trupper,
tidtals spelat än på den ena, än på den
andra teatern, äro Antonio Vico och Maria
Tubau. Vico* är nästan den ende store
tolkaren af det gamla spanska dramat. Men
på att vara Löpe- och Calderontolkare
lefver man ej, och Vico har nödgats resa
omkring i spanska landsorten och hela
Sydamerika. Där har han med underhaltiga
öfversättningar från franskan skördat både
lager och pengar, för att, så snart tillfälle
åter yppats, ånyo uppträda i de gamla
dramerna.
Maria Tubau, hvars make Ceferino
Pa-lencia är hennes impressario i Amerika,
öfvertog för en tid Princesa-teatern, där
Sarah Bernhardt gasterade, men öfver-
* Sedan denna uppsats skrefs, har Vico —
och möjligen någon mer här uppräknad dramatisk
artist — aflidit. Förf.
vägande har hon fört ett kringströfvande
lif. Hon äger ett genuint dramatiskt
temperament, är en fullkomligt spansk typ med
markerade drag och tar publiken med storm.
I moderna spanska roller, såsom
exempelvis »Dona Perfecta», anses hon ouppnådd,
i Sudermans saker, i »Frou-frou» o. d.
mästerlig.
GENERO CHICO.
Teatern i Spanien och särskilt i Madrid
är en samlingsplats, där man ser och ses,
där man språkar om dagens händelser, ett
dagsnöje, som blifvit till vana och behof.
Det är ett allmänt bruk att gå på teatern
alla kvällar — någonstans skall man
fördrifva sin afton, och kafé-lifvet blomstrar
ej i Madrid. Men man måste ha sitt nöje
för en måttlig penning. De klent aflönade
departementala och administrativa tjänste-
NIEVES ZUÅREZ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
