Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Till dig. Efter Walt Whitman. Öfversättning af Andrea Butenschön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 ANDREA BUTENSCHÖN
Jag har älskat många män och kvinnor, men jag älskar ingen högre än dig.
O, jag har varit slö och stum,
Rakt fram till dig jag skulle gått för länge sedan,
Om dig allena jag skulle talat, om dig allena jag skulle sjungit.
Allt vill jag lämna och gå att dikta psalmer om dig,
Ingen har förstått dig, men jag förstår dig,
Ingen har gjort dig rättvisa, du har ej gjort rättvisa åt dig själf,
Alla ha funnit dig ofullkomlig, jag ensam finner dig ej ofullkomlig,
Alla ha önskat underkufva dig, jag ensam går aldrig in på att underkufva dig,
Öfver dig sätter jag ingen herre, ägare, mästare, gud, högre än den, som innerst inne
bor i dig själf.
Målare ha målat myllrande grupper med den förnämsta figuren i midten,
Från figuren i midten har strålat en nimbus af guldfärgadt ljus,
Jag målar myriader hufvuden men intet utan sin nimbus af guldfärgadt ljus,
Från min hand och från hvarje mans och kvinnas hjärna strömmar det ut i en evigt
skimrande gloria.
I min sång, hur stor och härlig kunde du ej blifva!
Du har ej vetat hvem du är, du har slumrat på dig själf hela din tid,
Med slutna ögon har du nästan alltid lefvat,
Hvad du har gjort, det vändes redan nu till hån (din vinning, dina böner, kunskaper,
om ej hån är deras lön, hvad är då deras lön?).
Det hånet är ej du själf,
Bakom det och ini det ser jag dig ligga gömd,
Jag följer dina spår, dit ingen annan följt dem,
Tystnaden, pulpeten, det skämtsamma uttrycket, natten, gamla vanor — om dessa dölja
dig för andra, de dölja dig ej för mig,
Det släta ansiktet, den ostadiga blicken, den orena hyn, gäcka de andra så gäcka de
ej mig,
Ditt sprättiga yttre, din dåliga hållning, dryckenskap, glupskhet, förtidiga död, allt detta
lämnar jag åsido.
Ingen man eller kvinna äger gåfvor, som ej du också fått,
Ingen dygd eller skönhet bor i man eller kvinna, som ej också bor i dig,
Och all den käckhet, allt det tålamod, som andra ha, det har du äfven,
Ingen glädje väntar en annan, som icke också väntar dig.
Till ingen ger jag något, som jag ej lika gärna ger till dig,
Jag sjunger ingens ära, ej ens Guds, hellre än jag sjunger sånger till din ära.
Hvem du än är! Var dig själf hvad så det kostar!
Allt hvad Östern, Västern har att bjuda, är tomt mot det du är,
Dessa omätliga ängder, dessa outtömliga floder, du är omätlig, outtömlig som de.
ANDREA BUTENSCHÖN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
