Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Om stil. Af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STIL
Af VERNER VON HEIDENSTAM
1TIL ÄR ett uttrycksmedel,
som blir lagbundet genom
sin egen inre logik ungefär
som språket. Liksom vi kunna
uttrycka oss på flera språk och i viss
mån begagna oss af dessas olika
karaktär utan att dock alldeles förlora vår
egen, på samma sätt kan en människa,
medvetet eller omedvetet, begagna sig
af olika stilar, och det till och med i
en blandform, utan att dock svika sig
själf. Och liksom de mest olika
lynnen kunna uttrycka sig på ett och
samma språk, så kunna också olika lynnen
göra sig gällande inom en och samma
stil. Hur skulle det annars ha gått de
äldre folken, som hade en mer
afsön-drad kultur? Svenskt lynne kan mycket
väl behålla sin egenart inom formen,
af en madrigal eller sonett. För att
finna ett uttryck för sitt inre lif griper
människan ifrigt efter de medel, som stå
till buds, helst efter de närmaste, de
som småningom blifvit mest gängse
under hennes egen tid och med hvilka
hon lättast gör sig förstådd.
Stilarna äro alltså vaneakter liksom
seder och bruk. En stil kan slutligen
bilda en andlig umgängeston, där hvar
stilriktig antydan genast blir lika lätt
förstådd som en hattaftagning eller en
bugning. Bryter någon mot god ton,
blir det anmärkt som en oskicklighet.
Följer han däremot så noga stil van ans
bud, att föga kan invändas, kallas det
mästerligt. Också ämnesvalet blir en
vana. Vissa ämnen anses obrukliga
och förbjudna, andra mänskligt djupa.
Uppträda flera stilar gemensamt inom
samma tid, bannlysa de hvarann. De
likna därvidlag de religiösa sekterna,
som glömma värden i huset för att
slåss om ceremoniellet. Värden i huset
— eller om man så vill, värdinnan —
är här fantasien. Vi tro, vi tro, säga
de som gumman, då hon skulle gå på
vattnet. Och när det så bär till botten,
utbrista de triumferande: Ja, var det
inte det, vi trodde!
Relativiteten i det hela står väl
nämligen ända ganska klar för oss alla,
äfven om det myckna forskandet i. stilar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
