Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Emalj- och miniatyrmålaren Pierre Signac. Af N. Sjöberg. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMALJ- OCH MINNIATYRMÅLAREN PIERRE SIGNAC 649
MARTA
ELEONORA. MINIATYR.
/ Statens
historiska
museum.
KRISTINA. EMALJ. /
Statens historiska museum.
KRISTINA. MINIATYR.
/ Nationalmuseum.
KARL X GUSTAF.
MINIATYR EFTER
A. WUCHTERS.
I Statens historiska
museum.
intresse därigenom, att de visa oss den
typ af honom, som var mest gängse vid
hans dotters och hans gemåls hof.
Däremot har konstnären säkert sett Maria
Eleonora, och det lilla raskt utkastade
porträttet af henne — pendant till ett
af de förut nämnda — verkar trots sitt
minimala format så likt och så
personligt, att det förefaller gjordt direkte efter
naturen.
Signacs räkningar upptaga fyra
porträtt af Karl X Gustaf. Ett af dem,
stort som en hand, med en mycket
vacker emaljboett i bleu mourant, som
han lämnade direkt till kungen och som
upptas till ett pris af 200 rdr., är
säkerligen identiskt med ett af de på
Historiska museet förvarade. Det ena, efter
David Beck, visar konungen i hans bästa
år i guldornerad rustning, hvit nervikt
fyrkantig krage och fältbindel, låter allt
det energiska och hela den
intelligens-skärpa, som trots fetman fanns i den
store krigarens ansikte, komma till sin
rätt. Det är en god, kraftigt gjord emalj.
Mindre betydande både som konstverk
och porträtt är det andra på samma
ställe förvarade emalj porträttet. Under
det att Signacs miniatyrer ofta äro tunna
och spröda, är hans miniatyr af Karl X
Gustaf ett ovanligt kraftigt porträtt af
högt värde. Det är gjordt efter Abra-
ham Wuchters’ präktiga porträtt på
Gripsholm och visar oss kungen på hans sista
år, då sjukdomen redan märkt honom.
Kinderna falla ned liksom hakan,
ansiktsfärgen är grå och sjuklig, och munnen
har fått något slappt och lidande, men
ännu har näsan kvar sin djärfva linje,
och ögonen blicka ännu visserligen något
trötta, men likväl skarpt och
behärskande på åskådaren.
Af Hedvig Eleonora hade Signac
redan 1656 målat fem porträtt, och sedan
hon öfvertagit förmyndareregeringen,
använde hon honom mycket*. 1669—71
målade han sex gånger hennes bild, och ’
julen 1675 gjorde han tre större porträtt
af henne, hennes gemål och son.
Dessutom utsändes han på resor i utlandet.
Så medföljde han åren 1661—63 grefve
O. W. Königsmarks ambassad till
England och Tyskland och fortsatte därefter
till Paris, redan 1665 skickades han åter
till Paris med statsanslag och med ett
högst förmånligt rekommendationsbref
från Hedvig Eleonora till alla furstar, hvars
residens han skulle passera.
Enkedrottningen anhöll också häri om tillåtelse för
konstnären att få måla deras porträtt för
en samling hon önskade äga. Från denna
resa stamma de miniatyrer af utländska
* Se J. Böttiger: Hedvig Eleonoras
Drottningholm, Sthlm 1889. S. 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
