- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
8

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. I—III. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

KARL WARBURG

tenskapets tyranni, och gaf därvid luft åt
de lidanden hon själf genomgått, låt nu
vara att man icke får, såsom en och
annan gjort, alltför noggrant tillämpa
hennes romaner på hennes eget lif. Det
som behärskar hennes romandiktning är
passionen, kärleken, utan hvilken ingen
lycka finnes i världen, och som för henne
nära nog är lifvets enda skyldighet, ända
därhän, att hon anser det vara rent af
ett åläggande af försynen att blindt följa
hjärtats bud. Enligt hennes egen teori
är kärleken i sig helig, att lyda den
är en akt af fromhet, att motstå dess
röst ett helgerån. George Sand försökte
visserligen — bl. a. i ett bref af 1836
till Nisard, den berömde kritikern —
förneka, att hon i sin romandiktning skulle
angripit äktenskapet som
samhällsinrätt-ning; hon hade endast åsyftat de äkta
männen. Men, såsom den franske
filosofen Caro uppvisat, äro hennes
försök att häfda, att hon stred för det
sanna, det ideala, det i djupare
mening kristliga äktenskapet knappast
hållbara, det är omöjligt att få något fast
paktum, någon som helst stabilitet af sä
skiftande element som den tillfälliga
passionen. Och hon gör sig tvifvelsutan
saken nog lätt, då hon i sina romaner
låter de olyckliga barnen bortryckas af
en sjukdom, eller den på grund af tvenne
andras kärlek öfverflödige maken Jacques
förpassa sig ur världen. Må vara att
hon icke direkt angriper äktenskapet
som institution, så äro dock de kraf
hon uppställer så godt som omöjliga att
uppfylla i den nuvarande
samhällsordningen, och däri ligger det revolutionära
i hennes skrifter.

Och i »Horace», som för öfrigt utkom
några år efter »Det går an», låter hon
en ung sömmerska, som lefver i en fri
förbindelse med en ung läkare, gentemot
den unge kälkborgaren Horace, hvilken
bryter stafven öfver Saint-Simonismen,

proklamera denna fria förbindelse såsom
det i sanning religiösa äktenskapet.

Det inflytande som George Sand
utöfvade på samtiden var oerhördt. Vladimir
Karénine har i sitt stora verk om hennes
tidigare författareskap framhållit, att från
midten af 1830-talet hon så till sägandes
behärskade alla hörn af Europa. Man
talade under årtiondena 1835—1855 om
»George Sands sekel» liksom om
»Byrons sekel». Heine säger, att hennes
skrifter antändt hela världen, och en
ungtysk kritiker G. Schlesier skrifver
exempelvis till Gutzkow 1864:

»Nur modern, specifisch modern muss der
Schriftsteller von heute sein. Die deutsche
Litteratur darf nur noch den W eg wandeln, den
allen Litteraturen Europas die Baronin
Dude-vant, George Sand, vorgezeichnet hat.»

Och »modern» var utan tvifvel
denna fråga om kärlekens oberoende af
äktenskapet, om någon. Särskildt finner
man problemet berördt i Det unga
Tysklands skrifter. Här kom »den fria
kärlekens på dagordningen, likvisst mest
såsom ett bakslag emot den strängt
kyrkliga uppfattning af äktenskapet, hvilken
häfdades af såväl lutherska ortodoxer och
pietister som af katoliker. Man
predikade — yttrar Lublinski — den fria
kärleken och menade därmed i grunden
endast äktenskapets befriande från kyrka
och konfession. Tillika trängde en del
svåra och betänkliga problem sig på de
ungtyska poeterna. Man kräfde en
reformerad och förandligad gemensamhet
mellan man och kvinna, och
förutsättningen härför var oinskränkt sj
älfbestäm-melse, ingen inblandning af en tredje
makt, erkännande af kärlekens helighet
äfven utan prästerlig invigning. Hvem
kunde svara för att de riktiga personerna
funno hvarandra eller att ej skiljaktighet
i åskådning framkallade en oläkbar
brytning?

En af det unga Tysklands män, Hein-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free