Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. I—III. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
KARL WARBURG
broschyr finnas de teorier förebådade,
som kommo till uttryck i hans på några
få veckor sammanskrifna roman Watty
die Zweiflerin, som fått en herostratisk
berömmelse, större än både dess fel och
förtjänster motivera, och som gaf
närmaste anledning till det anatema öfver
hela det unga Tysklands skrifter, som
förbundsdagen utfärdade 1835.
Romanen är ganska illa skrifven; den
är liksom Lucinde mest ett konglomerat
af uttalanden rörande sedlighet, religion
och äktenskap. Själfva handlingen är
obetydlig. Bokens hufvudperson är en
ung, skön dam, Wally, som är tviflerska
och just på grund af sitt tvifvel
olycklig. Hon gifter sig med en diplomat,
som hon icke älskar, och som hon
aldrig kroppsligen tillhör, men har tillika
en rent platonisk förbindelse med en ung
man, Cæsar, i hvilken Gutzkow
person-nifierat sitt fritänkeri, sin Weltschmerz
och — sin osmak. Särskildt var det ett
missgrepp i boken, som väckte förargelse.
Cæsar begär och Wally beviljar honom
efter något motstånd såsom ett slags
tecken på kärlek den förmån, som i
Wolframs medeltidsdikt »Titurel» Sigune
ägnar Tschionatulander, innan han drar ut
i strid, nämligen att »andligen förmäla
sig med honom genom att i naiv oskuld
låta honom få njuta anblicken af hennes
nakna skönhet». Ryckt ur den
romantiska sagan i en modern omgifning för
att gälla som ersättning för den kyrkliga
vigseln, blir denna episod både
osmaklig och okonstnärlig — och detta
snarare än osedlig, ty det heter om Cæsar,
att han i barnsligaste oskuld, utan
sinnliga bitankar begärt detta ynnestbevis,
och då Wally beviljat honom detta brott
emot sed och skick snarare än mot
sedelag, skiljas de åt utan att något
närmande dem emellan timat. Wally förblifver
emellertid Cæsar trogen, trots att hon
ingår äktenskap med en annan — hon
och hennes man bo i skilda slottsflyglar.
All denna onatur slutar med att Wally,
förtviflad öfver sitt eget tvifvel, och
gripen af öfvertygelsen att utan religion
människans lif är eländigt, begår
själfmord. Det heter på ett ställe i Wallys
anteckningar:
»Cæsar vill alldeles icke låta äktenskapet
gälla såsom ett kyrkligt institut. Kärleken, icke
prästens välsignelse, utgör, enligt hans teori,
äktenskapets sakrament. Hur lycklig skulle
icke Cæsar vara, om han —- när han gifte sig"
-— kunde göra detta utan kyrklig ceremoni.»
Utom dessa och andra uttalanden
väckte ock några djärfva utmanande
reflexioner om kristendomen förargelse, och
man talade i det motsatta lägret om
otuktens och gudsförnekelsens urgamla
förbund. Genom Wolfgang Menzels
lågsinnade denunciation mot sin vän och
lärjunge * började en grym förföljelse mot
den unge Gutzkow och hela det unga
Tyskland.
Striden om Wally och om »Det unga
Tysklands» författarskap väckte äfven
här i Sverige uppmärksamhet, och i Sv.
Litteraturföreningens tidning 1836
förekom en längre uppsats, som egentligen
utgör en omarbetning af en artikelserie
i Börsenhalles Litterarische Blätter,
hvilken i de skarpaste ord bryter stafven
öfver Gutzkows verksamhet.
II.
Det låg i sakens natur, att ALMQUIST
— så hörselskarp som han var för alla
tidens rörelser — skulle gå äfven detta
kärlekens och äktenskapets problem in
på lifvet. I hvad mån han var direkt
eller indirekt påverkad af de samtida
författarna, kan här ej i enskildheter
utredas; själf förnekade han visserligen
* Treitschkes försvar för Menzel är
ohållbart och hans skäl motbevisade af bl. a. Proelss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
