Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. I—III. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jkDET GÅR AN»
15
»Det går an» icke berör, men som han
senare sökte lösa genom att i likhet med
Enfantin och Rahel hylla matriarkatets
grundsats, nämligen hänsynen till barnen.
Slutligen tillkomma två Almquistska
drag: dels upphäfvande af all
egendomsgemenskap mellan mannen och kvinnan
och dels ogillandet af samboendet,
sam-lifvet i det hvardagliga, såsom ofta
medförande kärlekens förtvinaiide *
Att alla dessa reformplaner i »Det
går an» äro Almquists teorier och icke,
såsom han i företalet vill göra troligt,
glasmästardotterns från Lidköping, är
uppenbart. Så utmärkt som Sara Videbeck
för öfrigt är skildrad, så är hon en
omöjlig person, hvad hennes åsikter angår.
Väl kan en borgarflicka från en svensk
småstad handla så som Sara Videbeck
gör, men då sker det på grund af
omständigheternas makt, ej på grund af en
teori, som trotsar världens alla nedärfda
konvenansbegrepp. En Sara Videbeck
kunde födas i Törnsrosskaldens hjärna,
men sannerligen icke i ett
glasmästar-hem i Västergötland.
* Detta sistnämda utgör väl ett utslag af
Almquists egna tråkiga erfarenheter. I ett bref
till J. A. Hazelius (meddeladt i Saga 1885 och
i Samlaren 1891) skrifver han 1841 om sitt
hemlif:
»När man ständigt stickes af tusen små,
små synålsuddar, af hvilka ingen skulle betyda
något ensam, men hvilka tillsammans bilda ett
verkligt marter, så bibehåller man icke alltid
jämnvikt eller gör allt som man bör. Min goda
Maria är till sin inre människa verkligen
änglalik i ren och oskrymtad välvilja, i rättvisa och
kärlek till sanning. Men i sin yttre person kan
knappt någon tänkas hinderligare och svårare
för en som behöfver sysselsätta sig med hvad
han skulle och ville. Ingen sko blir lappad,
ingen stol satt på sitt ställe; ingen kålrot köpt,
söm icke jag 5 till 10 gånger måste uttala mig
öfver, och, i de flesta fall, personligen bestyra
om. Man vet icke detta, och ingen skall tro
det. Mången tror att jag setat för mig själf
som en fri och lycklig fantast, öfverlåtande mig
åt alla möjliga tankesällheter.
Betecknande för Almquist är ock den
kalla nykterhet, hvarmed Sara behandlar
frågan. Det är Almquists »förnufts sida»,
som här talar, på samma gång han
häfdar en åskådning stick i stäf mot den
samhälleligt gällande. Ur den praktiska
lefnadsfilosofins synpunkt framhålles det
förståndiga i att ej sluta
äktenskapskontrakt längre än på tid. Det är ett
helt annat motiv än den George
Sand-ska passionen. Det är — om ordet [-til]låtes-] {+til]-
låtes+} — ett slags förnuftskonkubinat Sara
förordar, i motsats till förnuftsäktenskap.
Sara Videbeck är minst af allt en
svärmisk natur. Hon är bl. a. beröfvad allt
skönhetssinne, ja Almquist synes med
vilja ha velat framställa, att just en
prosaisk natur, för hvilken det praktiska
gäller mest, måste kräfva frihet från
äktenskapets slafveri och såsom ofvan nämdt
— säräganderätt.
Men detta sammanhänger med ett
annat reformtema, kvinnans emancipation
i det sociala, som Saint-Simonister,
Fou-rierister och engelska reformatorer
uppställt.
Fredrika Bremer och hennes vänner
häfdade den ogifta kvinnans rätt till
själfständighet i arbetet.
Men i äktenskapet skulle ju denna
frihet gå i kvaf, och kvinnans uppgift är
ju dock att varda moder för kommande
släkten.
Det går ««-teorien skulle låta äfven
de gifta mödrarna vara emanciperade från
mannens välde. »Hiskeligt är det», säger
Sara, »att en människa skall kunna få
en rättighet, hvarigenom hon sättes i
tillfälle att in i döden förgöra en annan.»
III.
Almquist hade tvifvelsutan stora
betänkligheter att utgifva romanen.
Därom vittna både hans makulerande af
första upplagan och hans försök att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
