- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
17

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. I—III. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»DET GÅR AN»

17

årets sista dag 1839. Han utvecklar
här, att det kan finnas, bredvid den
inrättning bägge könen emellan som kallas
äkta, äfven ett annat alternativ än det
nedriga och sedeslösa, nämligen ett
förhållande som är äkta till följd af sin
beskaffenhet af sann renhet, ömsesidig och
verklig kärlek. Immoralitet förefinnes ofta
just emellan äkta folk. Och med all
vördnad för den storhet som ligger i
bönen, lär den väl dock icke kunna
uträtta det den icke uträttar. Det vore
som om man ville påstå, att en gosse,
som skall skrifva ett latinskt skriptum,
skulle få detta riktigt blott därföre att
medan han skref, han läste »Herren
välsigne oss».

Tidningen Dagligt Allehanda, där
likaledes Almquist hade ett finger med,
ville icke genast taga position, utan
intog två olika anmälningar, författade, om
man får hålla sig till en uppgift i ett
bref från Almquist, af J. P. Theorell och
P. O. Bäckström. I den ena
(Theo-rells), som är skrifven med mycken
kvickhet, tages boken i försvar, och
det framhålles, att ofta nog man utan
skäl uppehåller påbud och föreskrifter
utan att kunna uppgifva annat än
ordasätt. Den naturliga ordningens rätt
gentemot den mänskliga ordningen häfdas.
Boken torde nog blifva förkättrad, men
skulle slå an på några få verkligen rena
och enkla själar, ty hvad världen i
allmänhet kallade rent vore ofta orent och
tvärtom. Till sist framhålles bokens
förtjänster ur estetisk synpunkt. I den andra
kritiken, signerad —tr—, erkännas äfven
dessa senare, men själfva bokens
tendens nagelfares, och hela osannolikheten
af Saras uppträdande, ifall hon verkligen
älskat Albert, uppvisas.

Några dagar senare uttalade sig
tidningens redaktion om boken, från hvilken
den tar afstånd. Det yttre eller speciella
af äktenskapet säges bestå ej i
»läsning-öz-rt och Bild, 17:c årg.

P. D. A. ATTERBOM. BLYERTSTECKNING
AF MARIA RÖHL (1842). I Kungl,
biblioteket.

en» utan i det officiella erkännandet af
gemensamheten, och hvad beträffar det
inre, så adlas det lika litet till sedligt
genom någon läsning som det blir
sedligt genom att denna läsning borttages.
Dessutom framhålles, attglasmästardottern
Sara Videbeck svårligen kan vara sann
på kvinnans nuvarande horisont.

Svenska Biet — det konservativa
organet — innehöll den 10 januari ett i hög
grad skarpt utfall mot Almquist,
signe-radt —g— (troligen Angeldorff).
Kritikern frågar, hvarför boken icke i st. f.
»Det går an» kallats »Den fria kvinnan»,
och svarar att det gick icke an, emedan
man då kunnat gå miste om köpare bland
den bättre publiken. Efter en helt
igenom ironisk redogörelse för innehållet
drar anmälaren den slutsatsen, att
författaren anser äktenskapet vara en af de
tusenåriga osanningar, som göra
samhället vacklande i sina grundvalar, och

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free