Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. I—III. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
KARL WARBURG
konkubinatet ett medel till
mänsklighetens och sedernas räddning, ehuru
författaren söker slingra sig undan med att
det blott är ett rön, en tafla ur lifvet,
hvarur filosofin må draga sina slutsatser.
Men taflan är blott ett fragment, och
om den konsekvent fullbordas så skall
det visa sig att »det går icke an».
Något senare, 29 januari, intog Biet
en insänd uppsats, undertecknad xy —
sannolikt inspirerad af Almquist —, som
sökte se boken från en annan synpunkt
och göra gällande, att författaren velat
säga, att det går an, att två människor
af olika kön förena sig blott genom det
band, som Gud Fader knutit, då han så
och icke annorlunda danat två älskande
människors väsende, och att föreningens
bestånd icke tryggas genom yttre
omoraliska, utan endast genom inre verkligt
moraliska tvångsband. Och det uttalas
önskvärdheten att författaren till det
djup-tänkta konstverket måtte behandla frågan
i en afhandling.
Ett af Almquists språkrör, den nyss
nämda, af docenten Lénström utgifna
Upsalatidskriften »Eos», ställde sig till
en början i hög grad sympatisk till boken.
Lénström ansåg, att Almquist här visat en
lika skarp blick för det lägre borgarlifvets
egenheter eller rättare skönheter som
förut för bondelifvets, han utlockade därur
dess vackraste, älskligaste sidor. I
afseende på författarens ställning till
äktenskapet ställer sig recensenten
afvak-tande, men anser att författaren icke
menat något samhällsförstörande, utan
endast samhällsförbättrande och
förlyckli-gande.
Almquist tackade (i bref af den 9
januari) Lénström för det mod och det
sunda omdöme han lagt å daga genom
att skrifva så om denna kinkiga sak. »Man
skall en gång lära sig veta, att det
alldeles icke är frågan om att rifva omkull
äktenskapet — nämligen det rätta —
utan bygga upp det.» Och några dagar
senare — den 14:
»Man skall i början af missförstånd göra
Sara Videbeck mycket orätt, men det djupt
enkla och sanna skall alltid till slut tränga
igenom. Hvad som hittills stått i Eos rättvisar
henne ganska mycket. Skall sedan något
inflyta af motsatt tendens?»
Svaret på denna fråga fick han snart
nog. Ty redan i Eos för nästa dag
blåser Lénström till reträtt, otvifvelaktigt
under påtryckning af opinionen i de
akademiska kretsarna. Tidningen börjar
nämligen i N:o 5 en artikelserie om kvinnans
emancipation, det periodiska äktenskapet
och kviyinans historia. I denna
artikelserie ställer sig redaktionen helt och hållet
på konservativ botten.
I inledningen heter det:
»Vi beröra en af tidens omtvistade frågor,
som sammanhänger med frågan om
mänsklighetens emancipation i andra riktningar af
samfundslif och kunde förstöra samhället, om den
drefves igenom. Den har sedan
julirevolutionen synnerligen varit diskuterad af
Saint-Simo-monisterna, George Sand, Das junge Deutschland,
och Almquist i Det går an. Just emedan den
sista flyttat frågan på svensk botten, och vi anse
den kunna ge anledning till fördärfliga åsikter,
vilja vi 1) visa, att kvinnan redan nu har alla
rättigheter, hon behöfver, 2) att äktenskapet är
heligt och bör fortfara, om ej samhället skall
förstöras, att det är andra orsaker till olyckliga
äktenskap samt 3) med kvinnans historia
bevisa sanningen af dessa åsikter!
Detta gjorde nu »Eos» sig skäligen
bekvämt, ty allt det följande visar sig,
enligt hvad jag funnit, vara en till god del
ordagrann, sammandragen öfversättning
ur en lång uppsats i den senast utgifna
delen af Brockhaus’
Conversationslexi-kon der Gegenwart: »Frauenleben und
Emancipation der Frauen», som
ställer sig på en rätt ofördragsam
anti-emancipationsståndpunkt och med stöd
af Carus’ »Lehrbuch der Gynäkologie»,
söker ur fysiologisk synpunkt bestrida
kvinnans emancipation. Kvinnans for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
