Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Dikter af Verner von Heidenstam - Hos spåkvinnan - Herden - En dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS SPÅKVINNAN
Du säger: lär mig på en fälla glänta,
som fångar lyckan i sitt gillergarn.
Hur lätt att lära! Sätt dig endast, barn,
som förr med händerna i knät och vänta.
Omkring oss lyckans gyllne fjäril svingar
och söker oss beständigt alla dar.
Men hvilken lär dig, hur man håller kvar
den fjäriln utan bräckta glittervingar?
HERDEN
Arma, ömkansvärda Alexander!
Hur många segrar,
hur mycket af ditt asiatiska rof
gåfve du ej
för att vara mig,
den fattige,
den okände.
Hvar är din graf, ditt stoft?
Fråga ökensanden.
Hur gärna ville du ej vara mig,
jag lycklige,
jag, som lefver,
som känner bröstet lyftas
och solen bränna
och andas hafvets fuktiga sälta’
och stilla i skymningen
går att invänta min älskade!
EN DAG
Ån tindra alla stjärnors ljus,
fast bonden med sin lykta
ren vankar kring bland gårdens hus.
Till skogs med tunga vingars sus
nu nattens fåglar flykta.
] stugans vrå slog uret fem,
en morgon åter randas.
Fabriken svänger hjul och rem
och eld och gnistor andas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
