Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hemma. Skiss af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
GUSTAF JANSON
och sade med ett lojt försök att visa
sig vänlig:
— Det var ju lessamt, att du inte
kan stanna. När man inte ser hvarann
oftare än vi så . . . Men du gör förstås,
som du själf vill. -— Jag ska väl hälsa
Söder från dej?
— Gärna för mej, svarade han
lik-nöjdt. — A flickan med förstås. Hon
ä ju på sätt å vis min syster. — Han
klämde ett ögonblick krampaktigt
moderns hand men släppte den strax. —
Ja, det ä ju roligt, att du har det bra.
Ajöss nu!
-—- Adjö med dej, kära Karl!
Det slet och drog kring hans ögon,
och han förnam en besynnerlig känsla
i strupen. På tröskeln stannade han
och frågade ut i rymden:
— Ni tänker väl bo kvar här i huset ?
— Hvarför skulle vi inte det?
— Si jag frågade bara för att om
jag skrifver hem ä det så bra att veta
adressen. Ser du, mor, det ä så förfärligt
rart att ha någon att skrifva till ibland.
— Jag kan begripa det, sade hon
förströdt.
— A ni behöfver förstås inte svara .. .
inte alls ... för jag . . . jag ... Ja, adjö
med mej nu!
Ute i förstugan stod sjömannen en
stund och betraktade den dörr, han nyss
stängt efter sig.
Så jämkade han skjortkragen till rätta
-— den stramade kring halsen —, halade
ett tag på svångremmen — äfven den
besvärade honom —, och skickade en
stråle mörk tobakssaft mot närmaste
vägg, — inte ens bussen smakade längre.
När han på nytt hörde barnskrik gick
han hastigt.
I förstugan en trappa upp stannade
han, slet fram en diger plånbok och tog
mellan ett par tidningsurklipp och en
visa tryckt i år ut några sedlar, hvilka
han skrynklade ihop till en boll. När
han gjort det, gick han liknöjd vidare.
Barnen lekte ännu på gården.
Sjömannen vinkade åt flickan, som han
visste vara sin syster, och utan att se
på henne höll han fram bollen i sin
hand.
— Skynda dej å tag det här! Du
ska ge’ det åt mor din å hälsa henne
från . . . från en främmande herre.
Fem minuter senare kom en karl,
hvars dräkt och hållning angaf
sjömannen, in på en bolagskrog och begärde
med gråten i halsen ett par tre stora
supar att börja med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
