- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
51

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hvem var räddast? Ett sommarminne af Valfrid Ek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVEM VAR RÄDDAST?

Ett sommarminne af VALFRID EK

PERSONERNA:
Valfrid Ek Farbror Göran
Ella Holm Kristin

Scenen föreställer ett landtligt möbleradt
som-marrum med stora balkongdörrar i fonden samt
utsikt öfver skärgården. Till vänster ingångsdörr
från förstitgan och därbredvid en tapetdörr till
köket, till höger därom ett annat rum. En stor hund
finnes i rummet.

Valfrid sitter ute på balkongen i Ifus
boviulls-kliidning, sydd i reformfason, och skrifver.

ella

(kommer utifrån i mörk reformklädnittg,
herrhatt af filt och med en resväska i handen. Set
sig om i rummet, får se Valfrid få balkongen,
smyger bakom tunne, lägger handen fåt hennes ögon
och läser i det, hon skrifvit.)

»Hur fegt du bär resonerar. Hur mycket
mer sant moraliskt mod har dock icke en kvinna
än äfven den bästa man.»

valfrid
(springer upp).

Ella! Ar du redan här? (omfamnar och
kysser henne’). Hur kunde du komma så tidigt?

ella.

Jag kommer inte en minut tidigare än
ångbåten, som jag for med — och ångbåten kom
inte tidigare än det stod på tidtabellen.

valfrid.

Det är jag då, som inte haft reda på tiden.
Jag ville förstås gå ned och möta dig. -— Hur
hittade du hit?

ella.

Jag frågade mig för vid bryggan, men jag höll
på att inte tordas gå fram — det var ju så svart

i skogen. Hvad det
ligger ensligt, du

valfr id.

Ja, inte sant! Du
kan tro, jag är förälskad i den här tysta
ensamheten härute. Och idag är jag totalt ensam —
mamma är inne i staden för att sylta och har tagit
Kristin med sig, och pappa är på middag.

ella.

Men di kommer väl ut med sista båten?

valfrid.

Nej, bara Kristin.

eli.a.

Ska vi tre fruntimmer då vara alldeles
ensamma här öfver natten?

valfrid.
Ja — är inte det lifvadt?

ella.

Jo, jag tackar — det är så lagom lifvadt.
Det finns ju villatjufvar här i grannskapet.

valfrid.

Ja, kära du, ett helt band.

Det är många som flyttat in från sina villor
redan, för att de inte törs bo kvar. Di ha gjort
inbrott på flera ställen här rundt omkring.

ella.

Ja men är du då alldeles tokig som stannar
här så ensam och så narrar ut mig till!

valfrid.

Ja, jag tycker just, att det är så trefligt —
man lefver i en liten spänning jämt — hvar kväll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:22:00 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1908/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free