Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hvem var räddast? Ett sommarminne af Valfrid Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
VALFRID EK
går man och lägger sig med hjärtat i halsgropen,
och sE ligger man där och lyssnar efter alla
möjliga ljud.
ella.
Tack skall du ha! Om det bara funnes en
herre i huset — då kunde det ju så vara.
valfrid.
Kära Ella — hur kan du vara så traditionell!
Ska vi då alltid vara beroende af herrarna?
ella.
Nej, det ska vi förstås inte. Men hvad var
det, du höll på med, då jag kom? Något om
kvinnans sanna moraliska mod! (Gar ut på
balkongen oeh ser på papperen som ligga på bordet.)
valfrid.
]a, det är min pjes, du vet. Den som jag
hade sändt in till teatern.
ella.
Har du fått igen den?
valfrid
(nickar allvarligt).
ella.
Hvarför det då? Hvad har dom gifvit för
skäl?
valfrid.
Att den är omoralisk, förstås:
ella.
Omoralisk! Den som tvärtom ställer så stränga
sedliga fordringar!
valfrid.
Ja, det är just saken. Det som vi kallar
sedlighet, det kallar di osedlighet. Di säger, att det
är samhällsupplösande detta, att en ogift mor har
det moraliska modet att erkänna sina barn. Och
di vill, att jag skall stryka alla tre di oäkta
barnen.
ella.
Stryka di oäkta barnen! —
Men det kan naturligtvis inte komma i fråga!
valfrid.
Nej, det är klart.
ella.
Det är just den tanken hos dig som jag
tycker är så originell och bra — att kvinnan står
där så modig och djärf bredvid den fege mannen.
valfrid.
Ja, och det stöter dom naturligtvis, eftersom
det är män som regerar teatern.
ella
(ser sig omkring).
Det var då bra, att du har en hund
åtminstone.
valfrid.
En hund — hvad menar du?
ei.la.
Han är väl riktigt vaksam?
valfrid.
A, tänker du på tjufvarna nu igen. —
Hör du, hvad är det där för en reformdräkt
som du har. Du har ju korsett under.
ella.
Visst inte. Hur kan du tro —
valfrid
(tar henne om lifvet).
Visst har du — men hur kan du neka — du
är ju alldeles hård.
ella.
Ja, men den sitter så löst, att man alls inte
kan kalla det för en korsett.
valfrid.
Ja, — det säger alla, som snör sig. Men
hvarför har du det, Ella — nog är det bra dumt,
när man vill ge exempel på en förnuftig dräkt!
ella.
Ja, men ser du, det är bara för att
reformdräkten skall få mera fart — för om man inte ser
bra ut i den, så kan du då begripa — sedan,
när den en gång blifvit allmän, då kan man lägga
bort korsetten.
valfrid.
Hur kan du tala så galet, Ella?
ella
(ser ut; hugger tag i Valfrid).
Ser du, hvad är det för en herre som kom
mer där?
valfrid.
Det är farbror Göran — en gammal ungkarl,
kamrer i Riksbanken, som brukar hälsa på pappa
ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
