Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hvem var räddast? Ett sommarminne af Valfrid Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
VALFRID EK
farbror göran.
Jaså — det låter lustigt! Kanhända det —
lustigt! Men hvad är det du letar efter? Man blir
så nervös af att se dig gå omkring så där.
valfrid.
Det är nyckeln till förstuskåpet. — Det är så
besynnerligt — eljest har Kristin låtit alla
nycklarna sitta i. Men bara den har hon tagit ur.
eli.a
(i dörren).
Tag nu teet fram, Valfrid. Nu brinner det,
så nu kokar nog vattnet snart.
valfrid.
Det är just det jag inte kan. Nyckeln till
skåpet är borta — {lågt, betydelsefullt). Det är för
resten ganska otrefligt.
ella.
Hur menar du?
valfrid
{med låtsad bekymmer slö skit).
A, jag tänker bara på hur jag läste i
beskrifningen om ett af de inbrott, som villatjufvarna
gjorde nyligen, att jungfrun, som var uppsagd till
flyttning, var i komplott med dem och hade låst
in en af dem på vinden en afton — (med stark
betoning). Kristin är också uppsagd till flyttning.
ella
{skriker).
Valfrid!
valfrid.
Nå, men Ella, så du tar vid dig.
ella.
Du tror — erkänn att du tror — att — i det
där skåpet —
farbror göran
{reser sig).
Barnsligheter! Nå, efter jag inte kan få
något te här, så får ni verkligen ursäkta, att jag går.
ella.
Och lämnar oss ensamma fruntimmer.
farbror göran.
Fruntimmerna är ju i allting lika goda som
männen. Nu skall jag ta fröken på ordet och visa,
att jag inte har så gammalmodiga åsikter. Inte
behöfver väl ni en karl, ni som kan reda er så bra
själfva? Men mina stackars gamla fruntimmer
därhemma, di är så gammalmodiga di — så di tror
sig säkrare, när det är en karl i huset. —
ella
[ifrig, sökande orden).
Ja, det gör inte vi, förstås. Det är inte för
det — men det är bara för att det är så mörka
nätter nu — och för att den här villan ligger så
ovanligt ensligt.
farbror göran.
Vill du kanske lysa mig för trappan, Valfrid
lilla.
valfrid
( förbindligt).
Gärna! Farbror kanske tycker det är
otrefligt att gå ensam i mörkret. — Vill inte du också
gå med, Ella, så att farbror kan få två fruntimmer
att beskydda sig (tar lampan från bordet).
ella.
Valfrid! Du är rädd att gå ensam!
valfrid.
Jag — visst inte, men jag menade bara, om
du ville hålla lampan, medan jag öppnar porten —
den är så tung.
ella.
Nej, du törs inte gå ensam utför trappan.
Snälla, snälla — farbror! Gå inte! Lämna oss
inte ensamma. Tänk, två ensamma fruntimmer
i mörka natten! Hvad ska vi ta oss till? Om
farbror vore det minsta: chevaleresk mot damerna,
så skulle inte farbror kunna behandla oss så.
farbror göran.
Seså där ja. Nu skall man ju vara
chevaleresk i alla fall! Nej sannerligen om jag får någon
reda i de här moderna idéerna. Godnatt nu mina
damer — nej hur var det, godnatt kamrater.
ella.
Godnatt, dåliga, fega kamrat! (Bägge fiickor7ia
följa honom ut, Valfrid med la?npan i handen, Ella
hållande Valfrid i kjolen. Strax efter komma de
instörtande igen, Ella med ett dämpadt skrik och
häftigt stängande dörren bakom sig.)
valfrid.
Hvad var det ?
f.lla.
Hörde du inte — från skåpet? Det rörde
sig i skåpet — jag försäkrar, att det rörde sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
