Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hvem var räddast? Ett sommarminne af Valfrid Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
VALFRID EK
kristin.
Den ligger ju alltid ofvanpå skåpet, vet ja,
när jag går ut {går- ut i köket).
Vai.frid
{för sig själf).
Det är ju sant! Det tänkte jag inte på!
ei.la.
Hör du Valfrid — det var ju du, som skref
så vackert om kvinnans mod! Och så visste du,
att nyckeln alltid brukar ligga på skåpet!
valfrid.
Vill du mte vara snäll och skrika en gång
till, så som du gjorde, när Kristin tog i dörren?
ei.la.
Skrika! Hur kan du påståj att jag skrek?
valfrid.
Jag skall skrifva en nv pjes — som inte
precis skall handla om kvinnans mod. Men där
behöfver jag ditt skrik — det ska göra en storartad
verkan.
(/ detsamma ger Ella till ett nytt skrik och
stirrar med f örfärade ögon mot dörren, som öppnas.
In träder farbror Göran med en stor käpp i
handen, stannar bestörd i dörren.)
farbror göran.
Hvad i herrans namn skriker hon för?
(Bestört tystnad.)
-valfrid.
Farbror Göran!
farbror göran.
Ja, jag har med mig en detektiv, som di
skickat hiV| från Stockholm med anledning af osäker-
heten härute. Hvar är det där skåpet, ni talar
om ? Det får han bryta upp (pekar på en herre
som syns i dörren).
valfrid
{generad).
A tack, det behöfs inte. Kristin har kommit
hem. (Man ser genom den öppna förstudörren
Kristin gå och öppna ett litet tunt väggskåp med hyllor.)
farbror göran.
Var det det där skåpet? Och det trodde ni,
att en tjuf kunde stå i? Men där är ju inte plats
för en hund en gång.
valfrid
{ser förlägen ut).
ella
Ctriumferande).
Är det det där skåpet? Nå men Valfrid! Du
hade väl aldrig sett det invändigt, då du kunde
tro —
valfrid.
Hvad är det du säger? Trodde jag? Det var
ju du —
ella.
Du hade sett det invändigt! Du hade kanske
själf tagit ut te och ljus därifrån. Hör du Valfrid
– hvilken af oss var det egentligen, som var den
räddaste?
valfrid
{muntert).
Ja — det är just det som min pjes skall handla
om — så får publiken afgöra. Men du kommer
i alla fall att öfverglänsa mig, för du skriker så
utmärkt!
SLUT.
Ofvanstående lustspel är författadt 1886 af fru Änne Charlotte Edgren-Leffler. Man
finner af pseudonymens uppträdande på personförteckningen att hon i den ena af hufvudfigurerna skämtat
med sig själf. I Ella torde hennes vän Sonja Kovalevski ha varit åsyftad. Stycket skrefs för
uppförande i en enskild krets och öfverlämnades sedan till en ung flicka af en dansk familj, i hvars förvar
det hittills befunnit sig och som nu haft vänligheten att ställa det till vårt förfogande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
