Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur bokmarknaden. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
Gustaf Otto Adelborg: Om det personligt
andliga. En samling framställningar. Stockholm,
Wahlström & Widstrand.
VERIGE är ett land för profeter.
Den religiösa och personliga synen
på tillvaron ligger oss i blodet,
vi ha svårare än kanske något
annat folk att nöja oss med vare sig ett
logiskt troslärosystem eller en logiskt
naturvetenskaplig syn på tillvaron. Dessutom
är både landet själft och dess allmänfattliga
vetenskap så liten, att en tänkare af något
värde, han må vara vetenskapligt skolad
eller ej, icke behöfver drunkna i bok- och
filosofmängden.
Den religiösa kris, som vi kämpat med så
länge — den har faktiskt pågått sedan 17
ootalet —, tenderar för närvarande relativt
starkt till att söka lösningen på ej blott
religiös utan rent af kristen grundval. Den
nyprotestantiska riktningen bland teologerna
mötes af en lekmannasträfvan, föga
kyrkligt sinnad och mycket omild mot det gamla
lutherska åskådningssättet, men ännu
vre-dare mot det ateistiskt naturvetenskapliga.
Med buller och bång, med anspråk på
högmodern vetenskaplighet, med ett — till en
början — högst bländande framställningssätt
uppträdde Vitalis Norström som lekmännens
nutidskristne siare. Till det yttre i samma
riktning, i verkligheten på grundväsentligt
olika sätt, både hvad tankesättet och
formen angår, vill Adelborg verka.
Han utgår från det andliga som det
ensamt i sanning verkliga och lefvande.
Hans ideal är att hos individen det
andliga lifvet skall förverkligas i personligt
andligt lif. Han har funnit detta ideal
förkroppsligadt i Kristus, som därför ock
ensam är det sant personligt andligas gif
vare.
Medan Norström sökte beviset för den
Guds tillvaro, hvilken utgör medelpunkten
i hans praktiska åskådning, på den
samhälliga och kulturella utvecklingens
område, ehuru ett dylikt bevis med den ringa
kunskap vi äga om sagda utvecklings lagar
är omöjligt •— eller rättare sagdt möjligt
endast med stöd af ringa kunskap —
vädjar Adelborg beslutsamt helt och enbart
till individens eget personliga medvetande.
Han tillbakavisar helt och hållet
vetenskapens anspråk att kunna bilda eller påverka
en lifsåskådning: »det abstrakta tänkandet
sysselsätter sig ej med personlig syftning»,
och den som hängifver sig däråt »blir sålunda
likgiltig–för sitt mest egentliga
mänskliga». likaså vill han intet ha att skaffa
med samhällsintresset såsom sådant, ty detta
har blott att göra med — ur personligt
andlig synpunkt — likgiltiga situationer och
konflikter.
Den personligt andliga tillvaron skildrar
han positivt så: där finns visshet och
delaktighet i oförgänglig andlig kraft, en
visshet som höjer personen öfver yttre sorger
och öden och låter honom betrakta dem
som gifna af en försyn såsom medel för
hans andes växt; där råder klar sträfvan
och syftning, då ju personen är befriad
från de mångskiftande världsliga intressenas
slitning, där råder andlig frid, då lifvets
ängslan är borta, rättesnöret för alla
omdömen funnet och yttre olyckor likgiltiga,
där råder en stolt medvetenhet gentemot
världen och samtidigt ödmjukhet mot det
gudomliga, känsla af individens afstånd
från fullkomlighetens ideal.
Negativt yppar sig det personligt
andliga som reaktion mot världsligheten och,
ser man närmare till, mot just de
»världsliga» tendenser som mest framträda i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
